- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
225

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och i det sedvanliga titthålet vexlade oupphörligen nya
ögon af åtskilliga färger, från blått till svart, från
grått till brunt. Ett och annat halfqväfdt löje från
theatern bevisade, att »de lefvande bilderna» voro vid
godt mod, och på ett taktfullt, mot golfvet släpande
ljud ville det till och med tyckas, såsom ett par af
dem dansade polka.

Sedan gästerna hunnit samla sig och fått kaffe med
skorpor, började ouverturen. Det var ett dundrande
och bullersamt musikstycke. Herr Rummel slog sina
pukor, så att svettdropparne, glittrande, stodo honom
i pannan, och unga herr Roffelli sysselsatte sig så
flitigt med sin triangel, att han mer än en gång af
orchesteranförarens stråke fick en vänlig vink att hejda
sig. De indelta musikanterna blåste på sina
messingsinstrumenter, såsom de brukade blåsa på Kronobergs
hed och vid Ränneslätt, i spetsen för sina respektive
regementer, hvadan ljudet af amatörernes violin-qvartett
dog bort bland skrällande trumpet- och basunastötar,
som en suck i stormen, som en getings
surrande i kanondundret. Förgäfves uppmanades
krigsmusiken med ord och vinkar att blåsa mera piano;
den ansåg en dylik nedstämning i tonen djupt under
sin värdighet, och fortfor att ensam behålla fältet, så
att amatörerne slutligen funno rådligast att lägga ned
stråkarne.

I detsamma ouverturen slöts, rullade ridån upp i
höjden. Den första lefvande taflan var arrangerad efter
Henri Scheffers förut omtalta, berömda tafla: Charlotte
Corday. Ingen känsla af vrede, hat eller hämd
förvrider hennes lugna, milda, bildsköna anlete, som
endast förklaras af enthusiasmens heliga eld. Hon räcker
mekaniskt händerna åt sina bödlar, för att låta sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free