- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
231

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ilade, såsom artiga kavaljerer, en hel skock lefvande
bilder på manssidan, med unga herr Roffelli, som
nyss utbytt orchestern mot kulisserna, vrålande i
spetsen. Blott en enda skyndade i motsatt riktning: det
var Segerstjerna, som, bevingad af tanken på den fara,
hvari fru Stormsvärd sväfvade, flög till den på andra
sidan theatern belägna klädlogen, hvars aflägsna
belägenhet i en trång korridor, dit från scenen blott en
hög trappa ledde, gjorde mer än möjligt, att hela detta
tumult kunde undgå den i sin toilett fördjupade
generalskans uppmärksamhet.

»Intet ögonblick är att förlora,» ropade Segerstjerna
och uppstötte dörren till klädlogen: »theatern står i
lågor!»

Med lugn och fattning hörde generalskan den
förfärliga underrättelsen, och hennes hand darrade
endast lindrigt, då hon stödde den på Segerstjernas
framräckta arm. Utan att säga ett ord, ty hvarje
stafvelse var en förlorad sekund, ilade begge öfver scenen
till den trappa, som förde ned från theatern. De
öfre trappstegen stodo ännu oangripna af elden, men
kring de lägre böljade en flod af lågor. Äfven här
hade taket rasat in och i sitt fall under brinnande
spillror begrafvit utgången från theatern. Fru Stormsvärd
bleknade; ur de sprakande lågorna stirrade döden
henne i ansigtet.

»Det finns ju ingen utgång mer än denna?» frågade
hon, sväfvande på målet, sin följeslagare.

»Ingen!» svarade denne doft, men återtog, efter ett
ögonblicks stillatigande: »Dock, hända hvad som hända
vill, ni måste räddas! Ni, så ung, så skön, så
ädel, kan icke vara bestämd för en sådan död! Svep
er så tätt som möjligt i er schal, och tillåt mig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free