- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
244

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kära Björnklo bär sig då åt som en komplett peblej —
ingen hållning, intet spår till värdighet! Han ligger
och rullar sig på marken, som ett oskäligt djur, för
en lumpen förlust af ett par hundratusen riksdaler!»

»Det finns icke för en tolfskilling stoicism i hela
karlen!» inföll unga Roffelli.

»Min Gud, att man så kan vanslägtas från sina förfäder!»
yttrade grefvinnan Grönlund till sin dotter, så snart
de vändt det brinnande Björneborg ryggen. »Denne
Björnklos farfar, Gerdt Abrahamsson Björnklo, förstörde
allt hvad han egde och var lika munter för det, den
gladaste själ i hela trakten — hans sonson är
hängfärdig, för det att några sedelbundlar gått all
verldens väg. Få se, om han icke, genom presten i
församlingen, kommer att anropa allmänna välgörenheten
till förmån för en brandskadad pauvre honteux; det
vore honom icke olikt.»

Endast generalen närmade sig den hårdt straffade
penningedyrkaren. Stormsvärds ögon strålade af glädje
öfver hans makas räddning ur lågorna, ehuru han icke
kunde dölja för sig sjelf, att han hellre emottagit
henne räddad vid hvarje annans hand, än Segerstjernas.
Från den ståndpunkt Stormsvärd såg lifvet, var det
naturligt, att han skulle djupt ogilla Björnklo både såsom
menniska och medborgare; men hans karakter var för
ädel, för ridderlig, att han icke alltid skulle känna
medlidande med olyckan, äfven då den uppbars så
föga värdigt, som här var förhållandet. Dessutom
hade han i många år varit bekant och granne med den
person, som slaget träffat, och vanan utgör ostridigt en
föreningslänk, om äfven af det skörare slaget.

»Se omkring er, herr baron,» yttrade den gamle
krigaren vänligt, »se hvilka rika åkerfält, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free