- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
251

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Värre, nådig general, mycket värre! Se, det var
så, att jag i dag på morgonstunden rökte min pipa i
parken. Jag hade satt mig under en af lindarne och
betraktade myggdansen, som surrade omkring mig, då
jag, några steg ifrån mig, fick se något hvitt, som
hastigt skymtade fram mellan buskarne. ”Halt werda!”
tänkte jag för mig sjelf, ”hvad kan det här vara för
kontraband klockan sex på morgonen?” Med stormsteg
marcherade jag framåt — och hvem stötte jag på,
om icke generalskans kammarjungfru, som alldeles icke
tycktes vara belåten med sammanträffandet. På min
fråga, hvart hon ämnade sig, svarade hon mig
krångligt och ville antyda, att hon icke bade några
bestämda ordres, utan promenerade uteslutande för egen
uppbyggelse. Men dertill både gick hon för fort och
såg för förlägen ut. Jag började ana oråd, isynnerhet
som jag just i ögonblicket kom ihåg, hvad herr generalen
den der sömnlösa natten förtrodde mig» . . .

»Och hvad hör det hit, min kära Brun?» frågade
den gamle nästan vresigt.

»Jo, det hör visst hit, nådig general — bara generalen
vill höra mig till slut. Jag gjorde i största hast
upp planen för min kampanj. Jag nedlät mig ända
till att kurtisera den der näsvisa Stockholms-slynan.
Jag märkte, att hon hade ett bref nedstucket i
barmen; jag bemäktigade mig det, under förklaring, att
jag trodde det vara skrifvet af henne sjelf, och att jag
önskade se, hvem den lycklige vore, som hugnades
med ett dylikt förtroende. Utanskriften var tecknad
med generalskans hand: den var ställd till kapten
Segerstjerna.»

»Död och förbannelse!» ropade generalen och sprang
upp; »gif hit, gif hit!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free