- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
255

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid hade fru Stormsvärd, genom samma
budbärerska, som öfverbragte hennes skrifvelse till
Segerstjerna, äfven erhållit dennes svar, inneslutet i en liten
biljett med gyllne kanter. Vid redogörandet för sin
sändning behagade kammarjungfrun alldeles förgäta
sitt sammanträffande med sergeant Brun och dennes
kärleksfulla intrång i hemligheten både af brefvets
förvaringsrum och dess adress. Troligtvis ansåg hon mest
öfverensstämmande med en klok politiks grundsatser,
att tills vidare för sig sjelf behålla öfvertygelsen om
det intryck, hon trodde sig ha gjort på den gamle,
såsom temligen förmögen ansedde sergeantens tills dato
stenhårda hjerta.

Generalskan öppnade hastigt biljetten och läste:

»Ni har uttalat er vilja — den skall efterkommas:
redan i detta ögonblick förbereder jag allt till min
affärd; i afton finnes jag icke mera i ert grannskap.
Villigt, ty ni befaller det, går jag i den landsflykt, som
skiljer mig från allt hvad jag har kärast på jorden,
som skulle utgöra min förtviflan, om den icke utgjorde
er önskan; till och med martyrdomen blir ej mera
bitter, då den kommer från edra läppar.

Men denna blinda undergifvenhet, denna obetingade
åtlydnad torde dock vara förtjent af någon belöning;
öfver en uppoffring, sådan som min, bör äfven lysa
en stråle af vedergällning; den, som fordrar mycket,
bör också sjelf lofva något! Ännu en gång, Charlotte,
måste jag återse er, innan jag vågar tro mig stark
nog att, kanske för alltid, lemna er; det farväl, ni
nyss tecknat i bokstäfver, måste jag höra från edra
läppar, att ordets välljud måtte förtaga åtminstone
något af dess hårdhet. En lång rymd, en lång tid skall
snart åtskilja oss; neka mig derföre icke den bön, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free