- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
257

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passion: det var ett tårdränkt afsked, den sista
afsägelsen af hvarje förhoppning, blott en blick, en vink
vexlad till farväl!

Ju flera gånger fru Stormsvärd genomläste brefvet,
desto otvifvelaktigare fann hon sig öfvertygad, att ett
uteblifvande från den bestämda mötesplatsen endast
skulle vara att med hårdhet och otack löna den
undergifna beredvillighet, som Segerstjerna ådagalagt i
efterkommandet af hennes yttrade önskningar. Det skulle
vara en onödig grymhet, att icke bjuda handen till
farväl åt en vän, som kanske för alltid lemnar oss.
Ty i detta ögonblick hade Segerstjerna afsagt sig alla
en älskares anspråk; han hade offrat dem på pligtens
altare, och det var endast vännen, den pröfvade vännen,
som stod qvar.

Passionen är alltid räsonabel i sitt eget intresse:
fru Stormsvärd beslöt att möta Segerstjerna klockan
fyra vid eremitaget. Försänkt i denna sjelföfverläggning,
märkte hon knappt kammarjungfrun, som kom
för att tillkännagifva, att kaffet var serveradt. Först
sedan tjenarinnan andra gången upprepat sitt ärende,
ryckte fru Stormsvärd sig lös ur sina betraktelser och
gick in i det rum, der hon och hennes man plägade
intaga sin frukost.

Generalen, punktlig, som mängden af gamla krigare,
befann sig redan på ort och ställe; han sysselsatte
sig att läsa en packe bref, hvilken nyss med
postbudet kommit honom tillhanda. Trogen en vana, lika
gammal som hennes äktenskap, bjöd fru Stormsvärd sin
make, till godmorgon, en kyss. »Judas, judas!» tänkte
generalen, då hans kalla läppar mötte den glödande
purpurn af hans hustrus. Hans ögon blickade djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free