- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
260

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gamle Brun öfverräckte, enligt trettioårig plägsed,
eftermiddagspipan, väl stoppad, åt sin general, som
emottog den med en vänlig nick. »Du åtminstone är ännu
densamme, som förut,» yttrade husbonden till trotjenaren,
och, med ögonen alltjemt riktade på planen framför
sig, drog han eld ur en fidibus, hvilken sergeanten,
rak ocb uppsträckt, höll med samma allvarsamma,
barska min, som om han handterat en lunta.

Något öfver en halftimma hade generalen sålunda
suttit med blossande mun, med rynkade ögonbryn,
med blicken skarpt häftad på föremålen nedanom
honom, då han plötsligen sprang upp, slängde pipan långt
ifrån sig, och fattade sin mössa. Då han gick genom
yttre rummet, reste sig Brun militäriskt, och frågade,
efter gammal vana, om generalen befallde, att han
skulle medfölja.

»Nej, jag gör bara en helt kort promenad,» svarade
denne och vinkade åt Brun att bli qvar.

Hvad som hade förmått generalen till ett så
brådstörtadt uppbrott, var åsynen af hans hustru, hvilken,
med parasolen i handen, sväfvade utför de släthuggna
granittrappor, som ledde upp till Wikingbo, och tycktes
ställa sin vandring mot parken. Stormsvärd satte
denna uppenbarelse vid en timma, den han sjelf
plägade egna åt sömnen, i omedelbart sammanhang med
den biljett, hvilken Brun omtalat, och svartsjukan gaf
spänstighet och fart åt den gamles steg, der han,
spejande, framsmög i spåren af sin hustru, hvilken, för
sin del, var öfvertygad, att Morfeus höll hennes make
fången.

»Det är första gången i min lefnad jag gör tjenst
som spion,» mumlade gubben ocb slingrade sig endast
med svårighet fram mellan det tättvuxna löfverk, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free