Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag trodde ert möte brottsligt,» yttrade generalen,
»och ville ha bevis på min vanära, för att hämna den;
derföre nedlät jag mig till lyssnarens föraktliga yrke.
Med rördt hjerta har jag funnit, huru mycket jag
bedragit mig. För min misstanka ber jag dig om ursäkt,
min ädla, högtänkta Charlotte, och äfven er, herr
kapten! Jag fann väl hvad jag längesedan anat: kärlek,
men en kärlek, hvaröfver icke ens jag, som dock
skulle vara den förfördelade, har rätt att harmas, en
kärlek, hvilken, ofrivilligt väckt, på pligtens altare
frivilligt offrat sig sjelf. Dock — hvarje uppoffring
följes förr eller sednare af belöningen. Länge skall
icke den gamle stå emellan de båda ungas kärlek;
ljuga icke tecknen inom mig, äro de dagar, som återstå
mig, icke många; öfvernog har min hjessa hvitnat
till skörd. Då skolen j med rena hjertan, dem intet
samvetsagg sargar, kunna falla till hvarandras bröst:
då skolen j vänligt kunna tänka på den hädangångne,
som med sin hädangång förenade er! Jag har alltid
med fruktan tänkt, hur ensam, hur öfvergifven jag,
vid mitt förutsedda frånfälle, skulle lemna dig, älskade
Charlotte, du, liksom jag, utan närmare anhöriga, jag
utan närmare vänner, ty jag har öfverlefvat dem alla
— denna tyngd är nu lyftad från mitt bröst. När jag
icke mera finnes till, för då min enka, som brud, till
ditt hem, Segerstjerna! Gör henne lycklig! Jag har
skänkt henne i rikaste mått aktning, tillgifvenhet,
beundran; du kan ge henne mer än jag: kärlek! Och
nu farväl, Segerstjerna — förgät icke mitt testamente!»
Generalen, hvars stämma började blifva vek af
rörelse, slöt hastigt och bjöd armen åt sin hustru.
Fastnaglad vid sin plats, blickade Segerstjerna efter de
bortvandrande tvenne, tilldess sista fliken af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
