Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ingen skall känna sig lyckligare än jag, då jag, som
din make, träder öfver tröskeln till din boning,
Segerstjerna; men äfven på höjden af min lycka kommer
jag aldrig att förgäta hvad jag är skyldig honom, hvars
stoft hvilar under oss, hvars ande ur aftonskyn
blickar, välsignande, ned öfver oss. Jag kommer att
plundra din trädgård på dess vackraste blommor, för
att strö dem här på grafven, och någon gång lemnar
jag till och med dig, för att tänka på den döde.»
»Då jag nästan föresatt mig att icke ha någon annan
vilja än din, passar det sig icke att göra några
invändningar; jag förutsätter endast, att jag, den lefvande,
emellanåt blir ihågkommen med någon blomma ur
samma hand, som så rikligt strör dem öfver grafven,
och att den döde icke så despotiskt inkräktar dina
tankar, att icke äfven jag får spela någon liten rol deri.»
»Du känner tillräckligt ditt välde, för att våga
skämta öfver det,» svarade generalskan; »du vet lika
väl som jag, att, hvarthän min tanke må sväfva,
återvänder den dock alltid till dig. Då kunna mina
farhågor vara mera grundade. Ser du, Segerstjerna, du
har, såsom riksdagsman, vunnit anseende och ära;
tidningarne hafva förkunnat och Sverige har genljudat
ditt lof; du har läppjat ur ryktbarhetens bägare. Icke
utan förskräckelse upptäckte jag i går en liten skrynka
i din panna; i den skrynkan inbillar jag mig läsa
tunga grubblerier öfver makt och odödlighet, en
uppåtsträfvande ärelystnads födselmärke. Hvilken skall
till slut behålla segern, kärleken eller ärelystnaden?
Ännu hoppas jag det bästa för kärleken, men» . . .
Generalskan skakade sitt vackra hufvud med ett halft
allvarsamt, halft skämtsamt uttryck af tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
