Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men hvarföre icke nästa söndag? Hvarföre dröja
med fullkomnandet af vår lycka? Vi veta ju icke,
huru länge den är oss beskärd.»
»Lystes det nästa söndag, skulle man säga, att jag
icke mer, än jemt och nätt, afvaktat sorgtidens
utgång, för att utbyta enkedrägten mot bröllopsklädningen.
Som Tarpeja under Sabinernas sköldar, skulle jag
digna under Strutenäsarnes, Roffelliernas, Grönlundarnes
tadel. Nej, så vågar jag icke trotsa allmänna
opinionen.»
»Nå väl, tillåt mig, i sådant fall, att föreslå söndagen
efter den nästa. Då har redan en temligen rund
tid förflutit; vi ha då dröjt längre, än man billigtvis
kan fordra af två älskande. Att dröja än vidare, skulle
nästan bevisa ömsesidig kallsinnighet; det kunde ge
anledning till anmärkningar, alldeles motsatta dem du
fruktar.»
»Nå ja, söndagen efter denna, det må så vara! Man
kan då åtminstone icke sägas ha brådstörtat; man har
tillfullo iakttagit konvenansens fordringar. Således,»
fortfor generalskan och fattade en på bordet liggande
almanack, »söndagen den 27! Måtte det vara en dag
af lycklig betydelse!»
»Du tycks tvifla derom, misstrogna — jag, jag har
visshet!» yttrade Segerstjerna och förde sin fästmös
hand till sina läppar.
På resonnementerna öfver lysningstiden kunde man
lätt märka, att det var tvenne älskande som samspråkade.
Efter en stund tog Segerstjerna farväl af sin trolofvade,
för att, åtföljd af Stålkula, begifva sig till Segerstad.
Under vägen yttrade den unge fästmannen till sin
vän: »Vet du, Stålkula, jag känner mig obeskrifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
