Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANKT JODOCUS FRÅN Å I ÖSTERGÖTLAND.
19
Han är eljest icke bekant hos oss. Namnet Jodocus synes här icke
varit brukligt. Han tyckes ha varit mest dyrkad i Syd-Nederländerna,
ty det finns fyra belgiska helgon med det namnet från nyare tid,
dessutom förekommer namnet ofta därsammastädes (t. ex. Genter-altarets
instiftare Jodocus Vydt). I Frankrike finns ett par kloster med hans
namn. I olika kalendrar synes namnet än den 11 juni, än den 25
juli, än den 13 december. Till den senare dagen har Acta sanctorum
uppskjutit sin behandling af helgonet. I Sverige har han väl icke
varit firad (om hans dyrkan ens varit något annat än en rent unik
kult för A socken) på den 13 december, då denna dag hos oss togs
helt i anspråk af S:ta Lucia. I Vallentuna-kalendariet står t. ex. hennes
namn och icke Jodocus’ å den 13 december. I det i Berlins bibliotek
befintliga exemplaret af Arndts Passionale (Lubeck 1507) står vid
Jodocus’ namn i registret skrifvet i bläck »10 nov.». Enligt Menzels
Symbolik I, sid. 229, skall han vara en de sjöfarandes patron. »I
Labiau i Preussen stod fordom en ihålig gammal ek, i hvilken
skepparne brukade kasta pengar till offer at sitt skyddshelgon, den helige
Jodocus. Men då en tjuf en gång tömde skatten, förtorkade eken.»
Denna uppgift kan vara af vikt för legendforskaren. A kyrka ligger
ju nära Östersjön. En utredning af helgonet Jodocus’ betydelse i
Sverige kan här icke komma i fråga, den sparas f. ö. lämpligen, till
dess Acta sanctorum hunnit till den 13 december.
Hvilka legender och mirakel som än berättas om den
djurskyddsvänlige abboten, så synes hans betydelse för publiken i de många fall
ha varit den, som en en gång populär vorden figur bekommer, i det
att allahanda gängse mer eller mindre fromma historier kristalliserade
sig på hans person.
Plan synes sålunda på sina ställen ha varit ett folkligt helgon.
Tupphistorien ger hans legend en anstrykning af humor, några af
hans mirakler äfvenledes. Jag kan icke neka mig att bland dem
anföra följande lilla novell, som Nlirnberger-passionalet berättar, ungefär
i följande ord:
»En gång var det en skön jungfru i en stad. Tre borgare voro
kära i henne. De gjorde alla tre sitt löfte åt Sankt Jobst (= Jodocus)
och bådo hvar och en, att helgonet hos Gud skulle utverka, att han
finge jungfrun. Nu skulle den äldste fria först. Då gaf man honom
jungfrun. Dä sade han henne, att han för hennes skull bedt till S:t
Jobst. Och strax därefter dog han. Då gaf man frun åt en annan
borgare, som också talade om för henne, att han bedt till S:t Jobst
för att få henne, och som strax därpå dog. Då fick hon den yngste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
