Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
KULT OCH KONS’)’.
exteriören — hvilket dock skulle kunna ha händt med en
»prakt-kyrka» också.
Frågar man sig nu, hvari det ovanliga i dessa två
kyrkobyggnader ligger, finner man lätt, att det är i sammankopplingen af
kyrkliga hvardagstarf och helgdagens behof.
De pastorala metoderna måste i vår tid vara en smula olika
gamla tiders, i all synnerhet i städerna. Det sociala nödtillståndet i
dessa sistnämnda föreskrifver ett helt annat tillvägagångssätt vid
själavårdsplikternas fyllande än förr. Husbonde- och mästaridyllens
aflösning af ett kallt affärsmässigt förhållande vid de tidigare såväl
som de mogna årens förvärf af det dagliga brödet har öfverflyttat
plikterna gentemot den uppväxande ungdomen till församlingens
skuldror i vida högre grad än förr. Kyrklig ungdomsvård är ett
begrepp, soin numera i sig innesluter mer än
konfirmationsundervisningen och på intet vis tillgodoses med någon påyrkad högtidlig
»kyrklig myndighetsförklaring» några år efter den första
nattvardsgången. Nej, de unga vilja samlas till kamratligt umgänge, enkel,
praktisk andakt, naturlig, sund uppbyggelse. Och detta kraf får kyrkan
lof att möta, om hon ej vill, att nästa generation af stadsbarn skall
gå henne än längre ur händerna än den nuvarande. Hon måste sörja
för att deras vetgirighet ledes i sundt spär, ge dem tillfälle att
vederkvicka sig efter dagens enahanda utan att fördärfva kropp och själ. Hur
ideell och nödvändig än nattvardsgången är för ett sundt
församlings-lif, är vidare församlingsegenskapen ej på långt när tillgodosedd med
denna enligt nutidens känsla och kraf. Skall det i en församling finnas
en kärna, som i sig sluter det kristliga lifvet starkt och friskt, en verklig
församlingskärna med samhörighets- och ansvarskänsla, måste det ges
tillfälle för individerna att just i egenskap af församlingsmedlemmar
träffas pä annat sätt än enbart vid de offentliga gudstjänsterna. De
behöfva komma tillsammans på ett vida mer intimt och förtroligt sätt.
De behöfva rådgöra om menighetens trängande inre angelägenheter,
upplifvas till samfällda ansträngningar, känna brödragemenskapens
sötma. Hvad vittna de många enkla, mer eller mindre frikyrkliga bön- och
missionshusen ute på landet och i städerna om, om ej detta — bland
annat? Den officiella gudstjänsten blef för styf och stel, det innerligare
religiösa lifvet sörjde spontant för sina behof, så kommo de små
anspråkslösa gudshusen till, där man kände sig sä nära hvarandra, så
hemma. De voro fula, det är sant, men man förnam den inre glädjen
där, och den förgyllde de simpla anordningarna. Så glömdes kyrkan
oftast — till både de minnesslöas och kyrkans egna stora förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
