- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1906 /
87

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN BÆI.TER.

§5

är fader, fast han stundom visar sig sträng och hård. Världen bjuder
alltid till att nedböja Guds barns hufvud, men det goda samvetet låter
sig aldrig undertryckas. Lastarenas ord äro glödande pilar; ett godt
samvete är en sköld, som väl kan hålla dem tillbaka, att de ej kunna
såra hjärtat. Ovännernas tungor äro bara svärd; ett godt samvete
är ett säkert harnesk. Fienderna äro sargande vilddjur; ett godt
samvete är däremot en läkande salfva.» — »Vårt högmod», säger
han i en predikan på ß:e söndagen i fastan, »är ganska arbetssamt
både till att bibehålla oss i myndighet hos andra, jämväl ock att
bringa oss ännu högre. Till den ändan vet det behändigt att röja
ur vägen alla nästans dygder och goda egenskaper, som kunde
förskaffa honom säte bredvid oss. Och sedan den grunden är
undanskaffad, samlar det tillhopa allt skarn, som finnes för nästans dörrar,
och bygger oss däraf en trappa att uppstiga öfver honom. Vi utsläcka
hans ljussastake, på det vi allena mäga vara lysande. Vi öfverdraga
honom gärna med tjockaste mörker af fel och tillvitelser, att han ma
blifva förhatlig och vi så mycket mer behagliga. Men hvad förråda
vi därmed annat, än att vi själfva äro mörka månar, som icke kunna lysa
utan vid solens nedgång. Den heder, som har vår nästas skam och
förakt till fotapall, måste vi själfva blygas vid____ Många munnar blifva sä

färdiga i folks dömande, som en harpolekares finger på strängarna.»
I sin predikan den andra söndagen i adventet 1740 kallar han bönen en
nyckel till vishetens tempel. »En allvarsam bön hämtar alltid något
godt med sig frän Guds nådetron. Hon rörer vid Guds klädafåll,
hvaraf en gudomlig kraft utgår. Hon träder till det eviga ljuset och
bekommer klarhet. Af själfva kärleken får hon kärlek, af visheten
förstånd, af starkheten kraft och ståndaktighet, af sanningen försäkran,
af allmakten hjälp och undsättning. Upphör detta umgänget med
Gud, så upphöra ock Glids gåfvor i själen, och människan faller i sin
förra naturliga uselhet tillbaka igen. Bedja måste vi, skola vi eljest
behålla egendomen och kronan. Ack, bed min kristen, ty det är
den nödigaste syssla af allt ditt arbete. Begynn att bedja af hjärtat
och med allvar; du skall själf få se nyttan däraf. Bed alltid! Under
alla dina världsliga sysslor förgät icke den dig skapat hafver, utan
haf dina tankar till Gud och sucka till Gud. Bed om allt det, som
ligger dig på hjärtat.»

Vi hafva redan förut haft anledning att framhålla Sven Bælters
vetenskapliga intressen, som tydligen voro särdeles mångsidiga. * På

* Därom vittnar bl. a. det bref till Gjörwell, hvarur vi citerat några ord, samt icke
minst hans i lättflytande stil affattade Jesu Christi historia i sex böcker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1906/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free