- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1906 /
94

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

KUI.T OCH KONST.

förstod i alla fall att innästla sig i skolan. Märkvärdigt nog var det
ej de mildare violinerna, utan de skarpare blåsinstrumenten, särskildt
mässingsinstrumenten, som först inkommo i skolan. I ett inventarium
från Örebro skola af 1624 omtalas sen basun af mässing med låda»
såsom gåfva till skolan. 1 Ett annat inventarium af år 1630 från
trivialskolan i Stockholms Storkyrkoförsamling2 nämner följande
instrument: 2 basuner, en dulcian, en cornet eller »sinka» af hvitt
ben med »sölfif i ändan», en cornett af trä med svart läder
öfverdragen en discantsfedla och en tenorfedla. Under A. Leufstadii
rektorat (på 1660-talet) köptes till skolan också en tuba eller trombona.

Under senare hälften af 1600-talet fick instrumentalmusiken ännu
mera anseende, och flera skolor funno sig föranlåtna att anställa
särskild lärare i instrumentalmusik. Det visade sig äfven vid
sockengängen lämpligt att utföra instrumentalmusik, enär den betalades
bättre än den gamla sången. En skolgosse, som spelade ett
instrument, skulle också ha större del i sockenpenningarna än en
sångare, dock mot villkor, att han gratis undervisade en kamrat på
sitt instrument. Det visade sig till sist så inbringande att vara
in-strumentist, att musikantplatserna blefvo föremål för ackord. Den
betalning, som erlades af en efterträdare, kallades för
successionspenningar. 3 Af de instrument, som brukades, synas ännu
blåsinstrumenten ha spelat hufvudrolen. Från Kalmar höra vi, att
domkapitlet 1659 lät »från Stockholm betinga för skolan en kvartbasun efter
de där göras».4 Vid Maria skola i Stockholm sökes år 1670 en
»tubanista», som kunde informera eleverna på instrumentet, eftersom
den ordinarie läraren på instrumentet vore afliden.5 Rector cantus
E. Ling vid Västerås’ skola klagade öfver att så länge behöfva
»dragas med basun och trumpet, som då (1670-talet) mycket
brukades». Om kyrkoherden i Järna, Västerås stift, LaurzeliuS, 6
omtalas, att hans färdighet på trumpet och basun var så stor, att
djäknar sändes från Västerås till Järna för att af honom rätt informeras
i konsten. ? I Växjö skola omtalas från 1600-talets senare år en
särskild instrumentallärare, seidenzopf. Vid ett litet upplopp af
eleverna 1699 hade dessa musik med sig, tvä diskantfioler och en

1 K. F. Karlsson: Blad ur Örebro skolas äldsta historia. Örebro 1871, s. 41.

2 Strindberg: Gamla Stockholm, s. 293.

3 Jfr C. O. Arcadius: Anteckn. ur Växiö allm. läroverks häfder, s. 43.

4 G. V. S Yl. V ANDER t Kalmar slotts och stads historia II: 3, s. 278.

5 D. Sjöstrand: Maria skola, s. 76.

6 Kyrkoherde 1698—1705.

’ muncktell: Väst. stifts herdaminne iii: 396. — ii: 173.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1906/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free