Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF. SVENSKA SKOLORNAS GREGORIANSKA SÅNG.
I 5 I
alltid inom någon af de urgamla s. k. kyrkotonerna, väsentligen
motsvarande de gamla grekiska tonskalorna. Mest tillgängliga för oss
äro de, sådana de föreligga uti den senare medeltidens och
reforma-tionstidehvarfvets till vår tid bevarade missaler, gradualer,
an-tifonarier, sekventiarier m. fl. dylika gregorianska sångverk,
och framträda här betecknade med s. k. koralnotation af antingen
romansk eller gotisk typ, en senare utbildning eller ombildning af
de ursprungliga neumerna med nottecknen vanligen på fyra linier och
med flyttbara klaver.
Luti-ier, med sin rika musikaliska begåfning och sitt varma
fördomsfria konstsinne, var en entusiastisk beundrare af den
gregorianska sången, hvilken han betraktade såsom ett dyrbart knlturarf
från den gamla kyrkan. Den borde därför, enligt hans mening, af
den reformerade kyrkan ingalunda ratas och lämnas oanvänd, om
ock texterna ofta behöfde rensas från alla oevangeliska element.
Själf verkade han energiskt för dess rikliga användande i den
evangeliska kulten vid sidan af den »figurala», flerstämmiga körsången
(»cantus figurativus»), hvilken vid den tiden hämtade sina melodier
och motiver hufvudsakligen från den gamla gregorianska sången.
Båda dessa arter af kidtsång borde därför flitigt och energiskt
drifvas i alla högre evangeliska skolor.
Luthers ståndpunkt och sträfvanden i detta hänseende delades
lyckligtvis varmt af den svenska reformationens män, framför allt
Laurentius Petri, som i- den af honom författade och redan pä
1540-talet i handskrift spridda och tillämpade kyrko- och
skolordningen (tryckt 1571) härpå lämnat rika och vackra bevis. Redan i
företalet »till läsaren» förfäktar han utförligt och energiskt luterska
kyrkans sant historiska, vidhjärtade och fördomsfria ställning såväl till
den kyrkliga kulten i allmänhet som till den kyrkliga konsten i dess
skilda arter och alster. Och häremot svara kyrkoordningens många
detaljbestämmelser särskildt rörande den korala och figurala sången
i skolor och kyrkor. Det är höga, omfattande uppgifter han
förelägger de svenska skolornas sångundervisning, därmed äfven
skola-rernas prestationer såsom kyrkokörer, och han anslog därför
tillräcklig tid därtill. Han förbiser härvid icke det ansträngande arbete, som
pålades skolkörerna genom den trägna tjänstgöringen som kyrkokörer,
men motiverar nödvändigheten häraf därmed, att nnge andre äro, som
det göra kunna, nämliga de korpräster, som förr hafver varit
sätt, med mindre att förberörda korpräster åter komme i bruket
igen, som väl vore mojeligU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
