Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Versarterna i Olaus Petris psalmbok (1536).
Af Sven Lampa.
1. Inledande anmärkningar om medeltidsversen.
Vår medeltida diktning har vanligen ansetts vara till sin form
nästan förvildad, så att benämningen för dess vanligaste versart,
knittel. stundom blifvit rent af beteckning för knagglig och svårläst
vers. Och för den, som är van vid våra moderna diktformers
utprägladt regelbundna rytm, måste det till en början blifva svårt att
komma till rätta med den, som det synes, helt oregelmässiga, ofta
alldeles motsträfviga medeltidsversen. Det måste också erkännas, att
många gånger versbehandlingen framvisar en otymplighet, som, äfven
bortsedt frän innehållet, beröfvar diktalstret all konstnärlig prägel.
Visserligen är detta icke underligt, ty först efter en lång formell
utbildning har man kunnat nå fram därtill, att språkmaterialet villigt
låter foga sig i eller ge uttryck at den harmoniska gestaltning, som
diktaren eftersträfvat Var medeltids odling är ju i sina hufvuddrag
endast en återspegling af utlandets kulturarbete, och dess litteratur
kan till det mesta sägas vara en på mer eller mindre lärd grund
stående öfversättning eller efterbildning. Hufvudsynpunkten var en
annan än att åstadkomma språkliga konstverk — om nämligen sådana
varit möjliga i ett språk, som från konstnärlig synpunkt nått endast
en ringa utveckling. Emellertid saknar vår medeltid icke verkliga
skalder; blancl dem som äro kända kunna nämnas biskop Tomas
och Ericus Olai. Och man får icke glömma, att de härliga gamla
folkvisorna - - väl merendels utifrån inkomna — under medeltiden
hos oss fått sin utformning. I dem träffar man en vers, som
visserligen mycket afviker från de numera mest gängse formerna, men
som svårligen kan beskyllas för otymplighet, och som många gånger
välgörande inverkat på diktningens utveckling.
Såväl knittelversen som folkviseversen, hvilka äro våra viktigaste
versarter under medeltiden, återgå, ehuru båda skenbart så
oregelmässiga, likväl ytterst pä helt regelbundna förebilder, dem man har
Kult och konst. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
