Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEKSARTERNA I OLAUS PETRIS PSALMBOK. 189
till den reglering af versformen, som i Tyskland är knuten till Opitz’
namn, i Sverige till P. Lagerlöf m. fl. Dä hade man fått den vers,
som pä en gång var stafvelseräknande och fullt regelbunden i sin
gäng, och som tryckt en sa stark prägel på all nyare diktning —
man kan väl säga alltför stark, såsom särskildt våra psalmers
formgifning kan intyga.
För Olaus Petri funnos naturligtvis icke dessa formfrägor till i
sin hela utsträckning. Inom det gifna mönstret lät han äldre
principer gälla och sökte med större eller mindre lycka besegra
svårigheterna i konflikten mellan båda. Då vi nu gä att något i detalj
undersöka versifikationen i hans dikter af nu förevarande form, under
jämförelse med senare utbildning, kan man i hvarje fall fasthälla den
skicklighet, hvarmed han behandlat strofformen i dess helhet, och den
konsekvens, hvarmed han gifvit den dess särskilda gestaltning. Han
har äfven pä detta område visat sig som den store organisatorn.
Den äldsta, i psalmboken 1526 förekommande psalmen med
hymnernas versmått återfinnes i Gamla psalmboken (1695) nästan
oförändrad under n:r 123. Dess original kan icke med säkerhet
angifvas. Närmast står den en latinsk hymn Christi caterva.*
Granskar man psalmens meter, finner man, att det jambiska schemat till en
stor del trängt igenom, här till och med mer än hvad i allmänhet
är fallet, i det öfver halfva antalet strofer äro ganska regelmässiga
(5 stycken af inalles 8). De bada första stroferna lyda:
War gladh tu helga Christenheet,
och prijsa gudz barmhertigheet,
got haffuer han bewijsat tich,
han är tich godh ewinnelig.
Itt vnder här på iorderijk,
lät han oss skee så mildelig,
then som gudz faders wijsdom war,
wart här j mandom vppenbar.
Men huru föga den jämna gängen i själfva verket varit eftersträfvad,
visar den 3:e strofen:
Maria moder skäär och reen,
födde en son förutan meen,
ingen haffuer wist eller tenct,
att iungfru födde oförkrenct.
* Se Beckman, s. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
