Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om orgelns användning vid gudstjänsten.
Af prosten Frans Blix i Ytter-Lännäs.
2 Kor. XI: 19.
I. Kort historik.
Den första orgel, som användes vid gudstjänst, var sannolikt
den, som fanns i Jerusalems tempel på Herodes’ tid. Den kallades
magrefä och hade ett hundra olika toner, »hvilkas åsklika
dän», enligt S:t Hieronymi uppgift, »hördes till Oljeberget och ändå
längre.1» Men om denna orgels användning vid gudstjänsten torde
samma regel hafva gällt som rörande alla öfriga därvid
förekommande musikinstrument: Psaltare, harpor, cittror, cymbaler, flöjter och
trumpeter, hvilka hvarken ledde ej heller beledsagade sången, utan
föllo in, där ett sela angaf en kadens eller ett mellanspel.2 Vid
gudstjänsten i synagogan förekom däremot ingen instrumentalmusik
alls, vare sig af orgel eller af andra instrument, utan blott säng. Och
ännu i dag lärer samma förhällande äga rum vid alla de s. k.
ortodoxa eller fromma judarnes gudstjänster i synagogan.
Som den första kristna gudstjänstordningen hade sin rot i den
judiska synagogans, är det helt naturligt, att vid de kristnas gudstjänster
icke förekom någon musik på orgel eller pä andra instrument under
de första århundradena.
Karl den store var den förste, som lät uppsätta en orgel i en
kristen kyrka, nämligen i Aachens katedral. Och två århundraden
därefter hade nästan alla katedraler och större kyrkor i Västerlandet
orglar. Om man fär tro J. H. Kurtz’, Fredr. PIammerichs, C. A.
CORNELII m. fi. kyrkohistoriska författares uppgifter,3 skulle dessa
1 >Ab Jerusalem usque ad montern Oliveti et amplius».
2 Franz DeutzscH, Bild. Comm. tiber die Psalmen. 3. Aufl. sid. 24. 25 not 3.
3 Kuktz, Lehrbuch der Kirchengeschichte. Mitau 186S s. 260. >Sie hatte ■/.. B.
ntir 9—12 Tüne und die Tasten waren so schwerfiillig, dass sie mit der Faust
nieder-geschlagen werden mussten.>
giiokg Rietschei., Die Aufgabe der Orgel ini Cotiesdiensle bis in das iS.
Jahr-hundert, s. 6. »Welclierlei Gebrauch zunächst von dem Werke gemacht wärde, dessen
Tasten, höchslens zehn an der Zahl, mit den Fäusten niedergedrilckt wurden, ist nicht
leicht zu bestimmen.» Densamme, Lehrbuch der Liturgik, sid. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
