Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGELNS ANVÄNDNING VID GUDSTJÄNSTEN.
I8S
Är således orgelns numera bland oss vanliga oafbrutna
ackom-pagnement till psalmsången vid gudstjänsten stridande emot urgammal
svensk praxis och ännu gällande kyrkolag? Ja, så ser det ut.
Men äfven »Handbok för svenska kyrkan» har ju på sitt
område kyrkolags natur och auktoritet? Visserligen. Hvad säger då
den nu gällande handboken om orgelns användning vid
gudstjänsten? Jo:
1. Uti i kap. 2 Högmässogudstjänsten: »Efter ett orgelförspel,
hvarunder prästen träder för altaret* — sjunger församlingen ... en
lämplig psalm eller vers ur psalmboken.
2. Uti samma kap. och mom. heter det vidare: »Därefter sjunges
af församlingen under utdelandet af den heliga måltiden lämpliga
psalmer, beledsagade af dämpadt orgelspel.»
3. Uti 12 kap., Huru biskop skall inställas i sitt ämbete, och uti
13 kap., Om invigning till prästämbetet, heter det på sitt ställe: . ..
»och kören, sakta beledsagad af orgeln, uppstämmer ps. 132».
Detta är allt hvad handboken innehåller om orgelspel. Endast
under utdelandet af den heliga måltiden stadgar den, att
församlingens sång må beledsagas af orgelspel, men blott ett »dämpadt». För
öfrigt gör den icke alls någon ändring uti de föreskrifter om
orgelspel, som innehållas i kyrkolagens 13 kap.
Ar således det bland oss vanliga orgelackompagnementet till
psalmsången verkligen formaliter stridande emot gällande lag och
författning? — Ja, verkligen.
Att ett sä lagstridigt liturgiskt handlande idkeligen upprepas
vid hvarje allmän gudstjänst i de allra flesta församlingar i vårt land
är en högst betänklig sak. Ty det vänjer vid själfsväld och inympar
förakt för allmän lag och fastställd ordning både hos menige man
och hos prästerskapet.
Hvad är dä att göra? Jo, att bringa kyrkolag och kyrklig praxis
i öfverensstämmelse med hvarandra. Men det kan ske på två olika
sätt; antingen sä att kyrkolagen ändras till likhet med praxis eller
så att praxis ändras till likhet med lagen. Om dessa båda olika
utvägarna skola bedömas efter den större eller mindre svårighet,
med hvilken man på hvardera kan nå det närmaste målet:
öfverensstämmelse mellan lag och praxis, då torde man böra gifva
företräde åt den först anvisade, nämligen att ändra lagen efter praxis.
Ty denna gängse praxis har sä afgjordt flertalet af våra församlingars
* »Då orgel saknas, träder prästen för altaret vid sammanringningens slut.»
Kult och konst. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
