Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 198
KULT OCH KONST."
underlag, sjöngs af församlingen utan tvifvel på samma sätt, som
den 2:a ps. och alla heliga skriftord plägade föredragas i judarnes
synagogor, nämligen i en mässton, som stär pä gränsen emellan
deklamation och säng. Aposteln paulus uppmanade de kristna i
Efesus, Kolosse m. fl. ställen att tillsammans med hvarandra sjunga
psalmer och lofsånger och andliga visor till Herrens ära, beledsagade
ej af musikinstrument utan af hjärtats strängaspel (Ef. 5: 19, Kol. 3: 16,
1 Kor. 14: 26). Uti i Tim. 3: 16 ha vi förmodligen ett citat ur en
sädan fornkristlig församlingssång till Herrens ära. Sä är måhända
Ef. 5: 14 hämtad ur en lika gammal andlig visa.’ När plinius
secundus (den yngre) i sitt beryktade bref till kejsar Trajanus talar
om de kristnes gudstjänst, säger han, att de hvarje söndag tidigt
komma tillsammans och därvid först gemensamt sjunga en
växelsäng till Kristus såsom till en gud.’ Om församlingssängens nytta
yttrar sig johannes clirysostomus († 407) sålunda i en predikan
öfver 411a ps.: »Intet förmår sä uppväcka själen och gifva henne en
sädan lyftning, så höja henne från jorden och så lösgöra henne frän
kroppens bojor som församlingssången och de rytmiskt satta
psalmerna... Paulus säger (Ef. 5: 18): »uppfyllens med Anden», och
han tillägger äfven, huru vi skola uppfyllas däraf, sägande: »sjungen
i edert hjärta till Herrens ära!» Och aurelius augustinus
(† 430) skrifver:- »När jag erinrar mig mina tårar, som jag ljöt vid
din församlings sånger i min återvunna tros första dagar, och att
jag jämväl nu röres däraf, icke af sängen i och för sig, utan af det
som sjunges, när det sjunges rent och pä en melodi, som allra bäst
passar därtill; så inser jag denna seds stora nytta.» Denna liturgiska
sed, som i den österländska kristenheten var urgammal, blef i den
västerländska kyrkan först införd af den mediolanske biskopen
AMbrosius.3 Denna urkristliga församlingssång, som spridt sig öfver
hela den västerländska kristenheten och fortlefvat här och där intill
våra dagar, kallas därför den Ambrosianska eller, efter påfven
gregorius den store, som fixerade den i skrift, den Gregorianska.
Om man än måste medgifva, att de Ambrosianska melodierna äro
de, som skönast sammansmälta med de kristnas psalmer, lofsånger
1 »Carmen Christo quasi deo dicunt secum invicem».
2 Cuin reminiscor lacrymas meas, c|uas fudi ad cantus ecclesiæ tuæ in primordiis
recuperatæ iidei ineæ, et nunc ipso quod moveor, non cantu sed rebus quæ cantantur,
niagnam inslituli liujus utilitatem agnosco. Confessiones Lib. X cap. XXXIII. 1 fr.
Lib. IX cap. VI.
3 »Tunc hymni et psalmi ut canerentur secundum morem orientalium partium . .
institutum est: et ex illo in hodiernum retentum, multis jam ac pene oninibus gregibus
tuis et per cætera orbis imitantibus.» Conf. Lib. IX cap. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
