Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 200
KULT OCH KONST."
dessa båda företeelser. Det kan vara vara skillnad mellan >post
och »propter». Andra orsaker kunna hafva förefunnits och hafva
härvidlag kraftigt inverkat, såsom det inom den romerska
kyrkan öfverhandtagande gammaltestamentliga åskådningssättet om
prästerskap, menighet och gudstjänst. Men historien förtäljer ock.
att den inom den reformerade kristenheten återupplifvade
församlingssängen aftagit och upphört efter orgelmusikens (och körsångens)
öfverhandtagande vid gudstjänsten. Och hvad de enskilda
lokalförsamlingarna beträffar, vittnar erfarenheten, att i och med det att en
orgel i dess kyrka blifvit insatt och invigd, har församlingssängen
antingen strax eller småningom aftynat. Jag kan till bestyrkande
häraf nämna namnen pä många församlingar. Jag har varit vittne
till, huru orgeln i en församling på några minuter utfört hvad han
behöft årtionden till att uträtta i vårt lands kyrka öfver hufvud,
nämligen att komma församlingssången att tystna. Jag tjänstgjorde
såsom pastorsadjunkt i en af Västerbottens församlingar, där det fanns
många s. k. nyläsare. De förkastade nya psalmboken (af 1819), nya
handboken (af 1811) m. fi. nya för svenska kyrkan antagna böcker
och gingo för dessa böckers skull ej gärna i kyrkan, utom när de
begingo Herrens heliga nattvard. För att dé skulle trifvas bättre i
kyrkan, hade jag vid ett sådant tillfälle valt sådana psalmer, som
ock funnos i deras kära gamla psalmbok. Kyrkan var öfverfull af
folk, till största delen »nyläsare». Sången började kraftig och
samfälld. Orgeln beledsagade den, först sakta, sä starkare och starkare,
till dess slutligen alla orgelverkets stämmor ljödo. Äfven sängens
styrka ökades en stund mer och mer, alla stämde in med full kraft,
ja de ansträngde sina krafter till det yttersta. Det var en täflan
mellan sången och orgeln; nej, en strid dem emellan pä lif och död
i Guds hus. Och hvilket oljud! Församlingen sjöng sin melodi,
och organisten spelade sin efter Hæffners koralbok. Slutet blef —
att sången tystnade, och orgeln ljöd ensam. Organisten kom efter
gudstjänstens slut glad och belåten ned i sakristian och sade med en
triumfators min: »Jag rädde ändå pä de tjurskallarne till slut.» Det
har gått humanare, ja kristligare till på andra ställen; men resultatet
har blifvit eller blir allestädes detsamma, där orgeln leder sången:
församlingssången tystnar, orgeln ljuder ensam — till organistens
glädje eller sorg. — Ja, jag häller före, att det är sä långt ifrån, att
orgelmusiken främjar och stöder församlingssängen, att det är fara
värdt, att allt hvad man kan företaga sig för att främja denna sång
är lönlös möda, sä länge orgeln skall leda den. Man bör utan tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
