- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1906 /
238

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

K.UI.T OCH KONST.

säng i allmänhet utan äfven för den ädlaste och mest upphöjda sångarten, nämligen
kyrkosången, för hvilken psalmsången i skolan enligt nåd. cirkuläret den 20 mars 1885
är anbefalld att vara en förskola. Och ett sådant sångens höjande i skolan, på det
äfven däraf måtte följa en förbättrad kyrkosång, &r sannerligen af behofvet påkalladt:
ty äfven denna sistnämnda lämnar nog — äfven den — mycket öfrigt att önska. Låt
orgeln stå obegagnad vid en gudstjänst, och jag tror, att man i de allra flesta fall ej
får någon så> synnerligen hög föreställning om vår kyrkosång. Orsakerna till
kyrkosångens förfall kunna vara flera: såsom t. ex. en viss tröghet eller liknöjdhet hos
kyrkofolket, som gör, att man bryr sig icke om att sjunga; eller också en oriktig
föreställning om, alt man icke äger någon för sång lämplig röst, och att man alltså tycker
sig icke kunna sjunga; eller också ett vid gudstjänsten illa utfördt orgelspel, bestående i
antingen en alltför stark registrering tned orgelstämmorna, hvilket dräper sången, eller
alltför långsläpig takt, som åstadkommer dåsighet eller sömnaktighet hos sångarne,
eller ock slutligen koralens spelande i ett allt för högt tonläge, hvilket förhållande
gör sången svår och i vissa toner omöjlig alt utföra. — Gentemot dessa, kyrkosången
motverkande och förhindrande orsaker, böra nu, synes mig, församlingslärarne vid
lämpliga tillfällen med allt eftertryck framhålla, att man vid gudstjänsten likasåväl i sången
son» i bönen skall utgjuta sitt hjärta för Herren, och att fördenskull alla — man må
nu vara mer eller mindre röstbegåfvad —• äga en mer eller mindre skolad rost — alla
och enhvar, som har någon röst, måste äfven i sången deltaga. Så åligger det vidare
prästerskapet att fullgöra skyldigheten jämlikt kyrkolagens 13 kap. § 2 där det heter:
»Musiken på orgorne, eller med andra instrumenter, måste icke så långt utdragas, alt
församlingen däraf i sin sång blifver hindrad att lofva Gud med egen röst, hvilket bör
ske ordentligen och samdräkteligen, hvarken för hastigt eller långsamt, hvaruppå
kyrkoherden äger inseende hafva.* I detta sammanhang torde framhållas önskvärdheten af
ett allt mer och mer förekommande bruk af rytmiska koraler, och jag menar då rytmik
med olika tonlängd, hvilken koralanvändning alldeles säkert skulle komma att gifva
lif och fart, vakenhet och glädje i kyrkosången, förutsatt nämligen att man äger den
stora förmånen all hafva en orgelspelare, som verkligen förstår och förmår att utföra
koralen rytmiskt.

Något som äfvenledes skulle mana de kyrkobesökande att mera deltaga i
kyrkosången vore. i stället för den nyss klandrade alltför starka registreringen,
orgelstämmornas bruk i allmänhet med måtta och hofsamhet, så att härigenom församlingen tydligen
får en vink om, att hon har med sin sång att fylla ett tomrum. Och för öfrigt är
ju, såsom bekant, orgelns uppgift icke att dominera, utan i stället att tjäna,
understödja och leda sången. Och gent emot det äfven omnämnda allför höga tonläget
måste koralen i stället spelas så, att den rör sig inom sångarnes naturliga
tonom-fång. Men en organist har att verka för kyrkosångens höjande ej blott genom ett
väl utfördt orgelspel, han bör äfven, enär han ju i de flesta fall dessutom är kantor, i
kyrkosångens intresse låta sig angeläget vara och blifva att då och då låta
sammankalla såväl äldre som i synnerhet yngre församlingsmedlemmar för att genom
sång-öfning göra dem väl bekanta och förtrogna med allt fler och fler melodier till våra
psalmer, eller, i fall den s. k. psalmlappen på förhand i tillräckligt god tid kan
erhållas, göra dem bekanta med nästkommande gudstjänsts psalmmelodier, hvilken öfning
blefve en behöflig och nyttig fortsättning af hvad i skolan blifvit för kyrkosången
förberedt.

Dock, hvad nu blifvit nämndt för att råda bot mot kyrkosångens förfall har
varit af mera periferisk art. Själfva det centrala eller radikala botemedlet vore en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1906/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free