Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
K.UI.T OCH kONST.
intet, på hvad grund känner jag icke. Det är ett observandum för
framtiden, ty den nivellerande, snörrätt linjerande stadsplanemakaren
är en mänghöfdad hydra, som icke dör därför, att man huggit
hufvudet af den en gång!
Men återvàndom till Metz. — Sedan nu sydsidan frilagts, grep
man sig an med det konstruktiva systemet. Detta — sträfapparat
och hvalf — hade under tidernas lopp lidit skador och gifvit med
sig. Man måste ombygga en del sträfbågar med sträfpelare,
nyupp-föra andra. Mot en sådan åtgärd finns ju intet att invända. Göres
den ej, störtar byggnaden. Att man vid de nyuppförda bågarna
och pelarna strängt följer de gamlas form, teknik, material och
förband är enligt min uppfattning fullständigt riktigt. De finnas,
som söka drifva den satsen, att man i dylikt fall skall uppföra
sträf-pelaren och bågen med en formgifning öfverensstämmande med
nutida arkitekturformer, såsom otvifvelaktigt en renässansman eller en
barockarkitekt skulle gjort. Hvad skulle det nu tjäna till? Jo, vi
skulle genast se, att den där bågen blifvit ombyggd 1905. Det är
att gå för långt i sina historiska pretentioner. Det är att vara lika
sä ortodox som de gamla stilpuristerna. Vi ha skyldighet att söka
bevara de historiska dokument vi fått, men vi ha rakt inte
skyldighet att skrifva reparationshistoria för framtiden med fetstil.
Framtidens forskare torde därvid vara fullt betjänta med den anordning,
som en fransk arkitekt, M. Naef, föreslagit för dylika fall, nämligen
att inhugga beteckningen F. S. 1906 = (fac-simile 1906) pä den
nyuppförda byggnadsdelen, sä att detta tecken visserligen är lätt
synligt för den som söker efter det, men icke tränger sig pä andra.
Emellertid vill jag alldeles bestämdt understryka, att jag här talar
endast om rent konstruktiva delar, hvilka icke utan fara för
monumentets statiska bestånd kunna lämnas utan förnyelse. Men jag vill icke
utan vidare utsträcka detta resonemang på den skulpturala
dekorationen eller pä konstruktivt likgiltiga små skavanker, säsom en afslagen
krabba, ett pä ytan illa åtgånget men i öfrigt friskt murstycke o. s. v.
Ersättningsarbeten äro alltid att betrakta som ett nödvändigt
ondt, ty vi förlora alltid något med dem: forskningen förlorar ett
originaldokument och byggnaden beröfvas sitt dyrbaraste smycke:
patinan! Och hvad är väl dock en gammal byggnad, ett gammalt
konstverk öfver hufvud taget utan patina? Det är en blomma utan
doft. Jag tror de flesta arkitekter skola medgifva, att de ofta längta
efter den dag, då deras nyuppförda byggnad skall få något litet
af den patina, som blott ytterst långsamt infinner sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
