Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 286
KULT OCH KONST."
uppstode vidare en svårighet, därigenom att flera olika viljor fordrade
att få göra sig gällande. Härvid ställde sig saken vanligen så,
att de sakkunniga myndigheterna nog kunde sammanjämka sina
åsikter, men så komme byggherren, d. v. s. församlingen, med sina
fordringar, ofta understödda af hotet att, om den ej finge sin vilja
fram, bygga ny kyrka och låta den gamla blifva ruin. Nu vore det
ju så, att församlingens åsikt härvidlag ej kunde tillmätas någon
betydelse, dels kan församlingen såsom sådan ej sitta inne med
sakkunskap i dylika ting, dels måste opinionen inom en församling
betraktas som ytterst tillfällig. Den är vanligen tillskapad af några
så att säga församlingspampar, om några år finnas andra dylika och
opinionen är en helt annan. Tal. hade under sin praktik så många
gånger sett exempel på dessa förhållanden, att han borde kunna
vitsorda desamma.
Resultatet af nämnda slitningar vore mycket ogynnsamt. Antingen
inginges en sorglig kompromiss mellan sakkunskap och
icke-sak-kunskap: »man vill ej gent emot församlingens uttalade önskan
fasthålla sitt eget förslag», eller inträffade, att församlingen i högsta
instansen finge rätt gent emot de beredande myndigheterna. Talrika
och härresande exempel härpå kunde anföras. Talaren ville endast
erinra om ett. En kyrka ej långt från Strängnäs skulle restaureras
och därvid enligt församlingens öskan förses med torn. Kyrkan ägde
förut en sirlig klockstapel — ett framstående prof på dessa allt mer
försvinnande byggnader — arkitekten komponerade tornet sä, att
det skulle bilda en ensemble med den gamla stapeln, tornet byggdes,
men det var knappast färdigt, förr än församlingen fordrade att få
rifva klockstapeln — — och erhöll nådigt tillstånd till denna helt
och hållet onödiga vandalism.
På tal om församlingens rätt beträffande kyrkans restaurering
ville talaren uttryckligen betona, att han naturligtvis bestämdt höll pä
församlingens rätt att få sitt program angående praktiska kraf
genomfördt: såsom angående större utrymme, mera ljus, uppvärmning,
större bekvämlighet i allmänhet m. m. Häruti äro ju församlingarna
de sakkunniga. Det var endast i fråga om den principiella
behandlingen af kyrkan som ett gammalt byggverk — således angående de
pä kultur- och konsthistorisk erfarenhet stödda åtgörandena —, som
han förnekade församlingen sakkunskap och således frånkände den
befogenhet att yttra sig.
Vidare omnämndes de särskilda hinder för en lycklig restaurering
af en kyrka, som uppstå genom illojalt tillvägagående från för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
