Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
restaurerixgsprinciper.
2Ö9
schematisk stilrenhet. Kyrkans olika byggnadsperioder nia fä häfda
sin rätt.
Första vilkoret för en restaurering i denna riktning vore
emellertid en noggrann kännedom om kyrkan, ej allenast om det närvarande
tillståndet utan om hennes utvecklingshistoria. Låge denna klar för
restauratorn, så framställde sig de åtgärder, som böra vidtagas, så att
säga af sig själfva. Man blir då mån om att låta hvarje drag från
de olika byggperioderna komma till sin rätt, och intet far
meningslöst gå förloradt. Det kunde synas, som om nämnda fordran vore
sä själfklar, att den ej behöfde särskildt uttalas. Den tid var
emellertid ej sä aflägsen, dä en arkitekt, som fått uppdraget att granska och
eventuellt omarbeta ett inlämnadt restaureringsförslag, ej hade
tillfälle att besöka kyrkan, utan måste gå till sitt värf med hjälp af en
oftast ytterligt schematisk, i bygden gjord uppmätning.
I fråga om de för vinnande af ökadt utrymme nödiga
tillbyggnaderna till en kyrka — korsarmar och förlängningar i öster eller
väster m. m. — framhöll talaren, att han i öfverensstämmelse med det
redan anförda för sin del ansåge önskligast, att de utfördes i en hållning
karakteristisk för vår tid, enär ju denna måste anses hafva en bestämd
rätt att, om den det förmår, sätta sin prägel på egna alster. Dock
borde detta ej vara en oafvislig fordran; en tillbyggnad kunde äfven
komponeras i enhetlig stil med några af kyrkans äldre delar. Frågan
vore naturligtvis ytterst beroende på arkitektens individualitet,
härför kunde inga regler skrifvas. Gifvet vore emellertid, att intet
försök bör göras att inbilla åskådarne, att han har framför sig en
byggnad, hvars olika delar tillhöra en och samma tid: ingen imitation,
ingen maskerad.
Vid ombyggnad af delar, som hota med fall, eller vid ersättande
af helt förvittrade delar ställer sig frågan däremot annorlunda. Här
äro vi naturligtvis berättigade att kopiera, motsatsen skulle vara en
uppenbar orimlighet. Tydligast framstode detta t. ex. vid fråga om
portalomfattningar, fönster, listverk och dylikt. Vore delar däraf till
större delen förvittrade och hotade att helt och hållet förintas, måste
de ju förnyas och ersättas med kopior, det kunde ej vara tal om annat.
Det är ej stenarna i och för sig vi värdera, det är tanken, formen,
kompositionen. De gamla delarna böra naturligen afbildas och
bevaras, de nya signeras. Här som alltid bör takt och grannlagenhet
afgöra, när ett förnyande verkligen är af nöden.
Talaren hade önskat ingå på flera detaljfrågor, men den
framskridna tiden nödgade honom att inskränka sig till den kanske mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
