Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
k.uI.t och konst.
svårlösta af alla, nämligen behandlingen af kyrkornas från den
skylande hvitkalkningen befriade vägg- och hvalfmålningar.
Problemet att på ett nöjaktigt sätt ät eftervärlden bevara dessa målningar
ansåg talaren praktiskt taget nästan olösligt. Dessa konstverk vore
bräckliga i sig själfva och framkomme undan den senare putsen
visserligen i olika fall i olika grader af god konservering men ofta
i mycket defekt skick. Det ur konst- och kulturhistorisk synpunkt
önskligaste vore ju att bibehålla målningarna helt och hållet intakta.
Detta vore emellertid, i de talrika fall dä målningarna framstodo
starkt ruinerade, i praktiken ogörligt. En församling skulle ej finna
sig tillfredsställd med dylika väggar och hvalf i sin i öfrigt
iordning-gjorda kyrka. Härvid hjälpte det ej att förnämt rynka på näsan ät
församlingens kraf på »snygghet». Detta komme nog att
genom-drifvas. Något måste därför åtgöras. Talaren ansåg endast två sätt
möjliga. Det ena vore ny öfverkalkning. Härigenom hade man
visserligen de gamla kvarlefvorna i godt förvar, men mycken glädje
hade man ej af desamma, om de alltid skulle så förblifva.
Det andra sättet vore restaurering eller, som det heter,
uppfriskning af målningarna. Härigenom vunne man visserligen en afbildning
af det ursprungliga verket, kunde få en till äfventyrs ganska god bild af
kompositionen och väl äfven af färgverkan, men ä andra sidan vore
det ju en bedröflig sanning, att när penseln ånyo en gång gått öfver
en gammal målning, så sta vi ej längre inför det ursprungliga
konstverket.
En del målningar äro emellertid vid framtagandet jämförelsevis
väl bevarade. Gifvet vore, att i ju högre grad detta är fallet, desto
mindre bör vid dem åtgöras. Att söka fastställa, huru mycket eller
huru litet som skall åtgöras under vissa förutsättningar, vore lönlöst;
härtill fordras en debatt inför hvarje enskildt fall, och äfven dä ansåg
talaren, att där två eller tre fornvänner voro församlade, skulle det finnas
tvä eller tre olika meningar. Hela restaureringsverksamheten i fråga
om de gamla kyrkomålningarna vore en kompromiss emellan olika
och stridiga kraf och vore därför sä ytterst svårlöst.
Talaren slutade med att erinra, att det ej är genom stadgar och
lagparagrafer, utan genom förståelse och kärlek som det gamla skall
undgå förintelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
