Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
restaurerings principer.
273
moderna konsten inom kyrkans murar. Vi böra få mindre stil och
mera konst! (Applåder.)
Baron Carl af Ugglas ledde uppmärksamheten pä
nödvändigheten af att snart fa till stånd en sakkunnig inventarisering af
landskyrkor. Man behöfver icke ga mänga mil från Uppsala för
att se, hur fornminnen vanvårdas. Bland en vapenhusvinds
kråk-bon äro vräkta, i en kyrka norr om Uppsala, en medeltida
korstol, en medeltida praktjärnkrona och några dussin drifna
mässings-lampetter från 1600-talet! De båda första sakerna äro i Sverige
sällsyntheter af första ordningen. Man tror icke sina ögon, då
man ser dylika förhållanden. Men man må akta sig att kasta
hela skulden på församlingen, som på grund af en helt naturlig
okunnighet icke vet, hvad den äger för skatter. Upptages allt detta
s. k. skräp i inventarierna, så vore det därmed tydligen ställdt för
prästs och klockares ögon, att det vore deras ämbetsplikt att vårda
»skräpet». Men inventarierna äro löjligt dåliga. Många äro afskrifter
från 16- eller 1700-talen! Högst egendomligt är, att man ofta i
nyligen restaurerade kyrkor finner vanskötta konstsaker. Man skulle
kunna tro, att en bildad arkitekt skulle kunna bereda plats och vård
för kyrkans samling af gammal konst! Nej, visst icke alltid. Talaren
hade många dylika fall antecknade och anförde som exempel,
hurusom i ett par nära Uppsala liggande kyrkor, som nyss restaurerats,
de skönaste snidade krucifix vräkts i en bod tillsammans med ved
och skräp.
Redaktör Axel Johansson framhöll, att det vore de ecklesiastika
myndigheternas plikt att tillse vården af kyrkans minnen.
Domkapitlet i Uppsala hade trots påpekningar i åratal icke vårdat sig om
Läby kyrkas förfall. Kyrkan bör icke vänta, till dess studenter satt
upp inventarier öfver hennes egendomar, utan själf gripa sig an med
att sköta sitt gods.
Docent Roosval talade om, hur okunnigt restaurering af
medeltida träskulptur bedrefs. Framhöll som exempel Fundbo kyrkas
altarskåp, som blifvit komplett förfuskadt. Sådant restaureringsarbete
skall, om det nu nödvändigt bör utföras, göras af en specialist. För
närvarande finnes knappast någon dylik i Sverige. Talaren ville
interpellera de närvarande representanterna för kyrkan i en fråga: Är det
icke möjligt att höja förståendet för konst i församlingarna och stäfja
»snygghetsnitet?» Det ser visserligen hopplöst ut. Pietetslösheten är
utbredd öfverallt i Sverige. Från den bekante baronen i Skäne, som
»snyggade upp» ättens gamla grafkapell, till allmogekvinnan som
Kult och konst. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
