Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN,
ANMÄLNINGAR OCH
RECENSIONER AF BÖCKER
OCH TIDSKRIFTER.
Jakob Helms †. Den danske prästmannen och medeltidsarkeologen
Jakob Helms, född 1824, har under innevarande år aflidit. Redan under
sin första prästerliga tjänstgöring, som adjunkt i Ribe, fattades han af ett
kärleksfullt intresse för Ribe domkyrka och dess historia, hvilket intresse
tog sig uttryck i hans grundliga stora verk om denna kyrka, som
utkom 1870. Ribe romanska dorn var äfven centrum i hans andra
betydande arbete: Danske tufstenskirker, som i folioformat utkom 1894.
Helms inlade äfven en praktisk förtjänst i en viktig dansk konstfråga.
Då vid domkyrkans restaurering röster höjdes för borttagandet af dess
yttersta sidoskepp, satte sig Helms bestämdt däremot. Och äfven vid
andra tillfällen funno de gamla kyrkobyggnaderna i honom en trofast
riddare. Han utnämndes till hedersdoktor af Köpenhamns universitet.
Adolf Henriksson †. För ej synnerligen länge sedan skördades
efter en mångårig tärande sjukdom, men ännu i sina bästa år,
folkskolläraren och klockaren i Fundbo socken af ärkestiftet, A. Henriksson.
Hans död är djupt att beklaga af dem, som delta i de sträfvanden, som
denna tidskrift representerar. Trots yttre naturliga svårigheter hade
Henriksson förskaffat sig respektabla kunskaper i den kyrkliga konstens historia.
För Fundbo kyrka hade han ett outtröttligt intresse. På grund af ingående
studier i dess handlingar gjorde han en historisk beskrifning öfver Fundbo
kyrka, tryckt i Upplands fornminnesförenings tidskrift. Det dagsverk, han
på sitt lilla område utförde, var, om man betänker de omständigheter
hvarunder han arbetade, rent beundransvärdt. Ett ärligt tack förtjänar
han af den kyrkliga konstens vänner.
Läby kyrkas räddning. Vid domkapitlets sammanträde den 24
okt. hemställde professor Söderblom, att domkapitlet måtte vidtaga
åtgärder till förekommande af Läby gamla kyrkas förvandling till ruin. Prof.
S. anförde därvid:
Sedan Vänge och Läby socknar år 1890 sammanslogos, har Läby
kyrka fått förfalla och befinner sig nu i ett bedröfligt skick. I det inre
har kyrkans inredning varit föremål för den gröfsta vandalism. Piporna
äro rifna ur orgeln, ljuskronan är sönderplockad, bänkar, altarring och
predikstol äro äfven illa medfarna. I det yttre förefinnas dock de värsta
skadorna, ity att taket är synnerligen bristfälligt och östra gafveln har en
svår spricka. Tornet däremot tyckes vara hållbart. Såsom kyrkan nu
ser ut, kunde man hellre önska, att densamma redan vore en fullkomlig
ruin. Det vore mindre stötande än hennes nuvarande tillstånd.
Utom den kyrkliga pieteten för ett vördnadsvärdt minnesmärke från
fädrens tid finnas emellertid flera skäl, som tala för kyrkans bevarande,
nämligen: 1) Afståndet mellan församlingarna är så stort, att regelbundna
andaktsstunder böra hållas och äfven hållas i Läby. Kyrkan vore ägnad
därtill, men sedan flera år tillbaka har man ej vågat använda densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
