Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERSARTERNA I OLAUS PETRIS PSALMBOK.
15
honom fått en strängt enhetlig form. Deras enkla strofbyggnad med
jämna perioder erhåller aldrig någon modifikation på sådant sätt, som
vi t. ex. sett hos Luther, och särskildt saknas den form, som genom
växlande rim i perioderna (a b a b) närmar versslaget till en mera
genomförd strofbildning. Emellertid finnes en psalm, som står såsom
förmedling mellan hymnversens grupp och den grupp, som vi nu gå
att behandla, och i hvilken psalm man finner just den nu omnämnda
arten af period (dubbelperiod). Det är den redan i äldsta
psalmboken förekommande Förbarma tich gud offuer mich (G. psb. n:r
60), efter Hegemvalts tyska original. Första strofen lyder:
Förbarma tich gud offuer mich,
for tijn stora barmhertigheet,
Och for then nådh som är j tich,
tagh bortt mijn oretferdigheet,
twå aff mijn synd och gör mich reen,
ty mijn brist iach wel kenna kan,
moot tich haffuer iach syndat alleen,
at tijn ord skola bliffua sann.
I regel består strofen af två dubbelperioder (alltså a b a b c d c d),
där såväl udda som jämna rader utgöras af fulla manliga verser.
Det jambiska schemat fordrar 8 stafvelser i hvar rad, något som äfven
är ganska noggrant iakttaget. Endast 3 gånger göres undantag
(i den äldre texten 2 gånger), och dä genom ett öfverskjutande e.
Däremot inträder högst sällan verkligen jambisk rytm i versen, hvars
gång i det hela är rätt ojämn (i G. psb. är den på flera ställen
förbättrad). Särskildt intressant är den omständigheten, att på några
ställen kvinnlig kadens uppträder i st. f. den manliga. Hit torde man
knappast kunna räkna början af strof 2, där rimmen aflat: elskät
snarare få anses bero på oriktig betoning och äfven i G. psb.
förändrats. Men däremot båda afdelningarna i strof 4, af hvilka den
sista lyder:
O herre mijne helses gud,
frelsa mich fra synder mina,
mijn tunga scal epter titt budh,
förkunna rettwiso tina.
Härvid har man först och främst att märka, att tydligen med
stafvelseräknande afsikt de 8 stafvelserna i versen äro bibehållna.
Detta gör, att versen oaktadt en yttre likhet ännu måste hållas isär
från den, som i vår äldre strofiska diktning är den mest utbredda af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
