Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. YR KOPS A LM EN OCH DEN ANDLIGA VISAN.
39
att det är icke blott den enskilde, som sjunger ut sin subjektivt
personliga stämning och tro, oberoende af hela den omgifvande
församling, han tillhör. Hvad han diktar och sjunger får icke vara så
individuellt, att det bara passar för lionom. Det måste fastmer vara
sådant, att det kan med sanning sjungas med af hela församlingen
såsom samfäld menighetssång. Den äkta psalmdiktaren sjunger
liksom midt ur församlingen, hvars tro och lif äro hans tro och lif.
I denna mening måste psalmen vara församlingsmässig. Den
sjungandes egen person, hans eget lilla jag, får icke träda poserande
fram. Det synes icke. Därför sjunger han helst i vi-form (första
personen pluralis). Men dä han sjunger i jag-iormen (första
personen singularis), sä innebär detta: jag och alla de, som tro och känna
lika med mig. Han liksom uppgår i församlingen, och hans egen
personlighet träder mera tillbaka, utan att psalmen därför upphör
att vara personligt sann. Klart är, att sådan psalmdiktning måste
förutsätta ett starkt och sundt utprägladt samfundsmedvetande.
Tider af upplöst eller svagt samfundssinne pläga därför ej heller alstra
sanna och stora psalmdiktare. *
Vidare måste kyrkopsalmen vara äkta folksång. Den måste
vara sådan, att den passar att sjungas af folket. När man i våra
dagar talar om »folket», synes man vanligen mena blott bönder och
arbetare, ja kanske icke ens bönderna fä vara folk utan blott
arbetare i städerna och i industriens tjänst. Men vi hafva en annan
uppfattning. »Folket» — ja, det är folket i dess helhet, i dess
nationella genomsnittsbildning, folket sådant det lefver sitt nationella
lif i olika samhällslager, folket sådant som det går och står, som det
träffas i Guds hus. Psalmen måste vara så nationellt folklig, att
den passar för alla, den måste, så att säga, hålla sig på en viss
medelnivå, måste vara naturligt och realistiskt enkel och hjärtlig, så
att den förstås och kan sjungas af alla såsom samfäld folksång.
Den får icke uppåt röra sig med så högtrafvande språk och talesätt,
att det lägre folket icke kan följa den, icke med en så djupsinnig
och högstämd poesi, att menige man ej fattar den. Luther ansåg, att
den skall vara fri från sådana ord, som höra hofvet till, och endast
* Äfven delta karaktärsdrag hos den äkta kyrkopsalmen har man plägat hänföra
under dess s. k. objektivitet. SS till vida äger detta sin riktighet, att härigenom
uteslutas andliga sånger med utprägladt individuellt subjektiv läggning såväl som sådana
sånger, i hvilka församlingen egentligen icke kan instämma, emedan de äro hållna i
ren predikoton och ägnade väl alt sjungas för men icke af församlingen. Af senare
slaget sånger ha moderna andliga sångböcker öfverflöd, och det har naturligen ledt
till den i bönhusen vanliga seden alt låta dem föredragas lör menigheten solo (af en
eller flera) från plattformen till gitarrer och andra stränginstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
