Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
KULT OCH KONST.
Borgmästareson från Gräfenhainichen i Kur-Sachsen blef Paul
Gerhardt tidigt faderlös, genomgick först klosterskolan i Grimma
och studerade sedan i Wittenberg. Vid dess universitet, ortodoxiens
högsäte, stod han som inskrifven teologie »studiosus-» från 1628 och
ännu 1641, således på själfva krigsteatern, vittne till alla 30-åriga
krigets gräsligheter. I följd af dess förödelser, kanske äfven på
grund af sitt ytterligt blygsamma, tillbakadragna skaplynne med
bristande både förmåga och böjelse att göra sig gällande och »slå
sig fram», kunde han, trots berömliga kunskaper och utpräglad kristlig
karaktär, ej erhålla någon prästerlig anställning, följaktligen ej heller
prästvigning. Från 1643 till 1651 finna vi honom i Berlin, antagligen
som privatlärare hos en ansedd from jurist, Barthold, som senare
blef hans svärfar. Sistnämnda är fick han ändtligen, nu redan en mogen
44 års man, ej genom eget åtgörande utan på Berlin-prästerskapets
förord och föranstaltande, efter prästvigning sin första prästerliga
anställning i Mittenwalde. Först 4 år därefter, 1655, hemförde han
dit sin brud, som skänkte honom ett 13-årigt synnerligen lyckligt
äktenskap. Redan 1657 återbördades han till Berlin som 3:e
»diako-nus» vid Nikolaikyrkan, således ingen förnämlig plats, och upplefde
här sina lyckligaste dagar, aktad och afhållen. Här skulle han dock
1666—1669 upplefva sitt lifs stora tragedi, dä han, en fridens man,
för sin oböjliga, lutherska hållning i Berlin råkade blifva den
konfessionella stridens medelpunkt och offer. Vi kunna här ej ingå
närmare på denna historia. Sä mycket är klart, att för Paul Gerhardt
betydde kurfurstlig nåd, världsligt anseende, samhällsställning och
existensvillkor intet i jämförelse med sanning, samvete och
öfvertygelse. Allt offrade han härför. Och sä stod han 1667, en 60-årig
man med familj, utan plats och utan bröd. Utan trogna, deltagande,
offervilliga vänner var han dock ej. Till all annan pröfning kom nu
ock 1668 förlusten af den trogna makan. 1669 blef han emellertid
kallad till Lübben, och ensam, endast åtföljd af en sexårig son — flera
barn dogo små —, drog han dit för att där under sina återstående daga r
verka som nitisk själasörjare. 1676 den 7 juni, således i försommarens
fägring, fick den trogne tjänaren gä in i den Herres glädje, om
hvilken han sjungit så oförlikneligt skönt.
P. Gerhardt var en boren skald, en äkta religiös lyriker. Tiden
for hans diktareverksamhet infaller under den första och andra
Berlin-tiden samt den korta mellantiden i Mittenwalde. Då han
började dikta, var han redan en mogen, 37-årig man med utprägladt
evang.-luthersk lifsåskådning och innerlig trosvärme. Antagligen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
