Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
KULT OCH KONST.
Biskop Olof LäURELIUS, som 1647 tillträdde sitt stift, var.
enligt Muncktell,1 »en stor gynnare af scholares». Han höll strängt
på gamla seder och bruk och var »en oblidkelig hatare af all lux
och nya moder». Hans ställning till kyrko- och skolmusiken
framträder tydligast i hans kyrkoordningsförslag.2 Då man får antaga,
att han här närmast haft Västerås’ stad och sitt eget stift i tankarna
vid ifrandet mot en del missbruk, vilja vi anföra hans bestämmelser
rörande musiken.
Sedan han först betonat nödvändigheten af att psalmerna
sjungas på svenska (kap. II, III, V), nämnes om kör- och
församlingssängen: Kap. VI:3 »I alla församblingar, serdeles i städerna, skal man
beflita sigh om en wel lydande melodie eller sammansong, sä at
songen emellan choren och then andre deelen af församlingen altijdh
stemmer öfwerens, och medh toonen, hwarcken för mycket och
long-samt drages, eller förhastas. Eij heller skal ware tilstadt, retta och
egenteliga toonen antingen medh röstens senckiande eller uphöiande
på Discantewijss (som en part göra) wrenga och förandra, utan
altijdh enfaldeligen och liufligen blifwa widh hwars och ens psalm
egenteliga toon och utsiungande.»
Den flerstämmiga sången finge väl tillåtas, men borde äfven den
vara på svenska:
Kap. IX: »Music, eller en ferdigh och wel liudande Discantzsong
(= flerstämmig körsäng), skal och wara undertijden efterlåten (=
tilllåten) i Gudz församling, såsom på stora Högtijder, Söndagar och
andra Helgedagar, sä och tå nogra Solenne acter, hwad nampn the
hälst hafwa kunna, anstellas, och på ’wårt Swenska tungemål.»
Mot den vid högtidliga begrafningar alltmer öfverhandtagande
instrumentalmusiken i kyrkan ifras äfven:
Kap. XI: »Widh begrafningar skola här effter ät, som här til,
the wanlige och ther til brukelige songer och psalmer tagas och
öf-was, och thet alt mäst förständzligen och tydeligen, som ofta sagt
är, pä wårt Swenska språåk, ty skal ingen ny musicering på
Italie-nisch, Spanisch, Frantzsösischt eller annat slijk tungomål, eller och
medh pukor, trummor och trumpeter i Kyrckian, widh the dödas
begrafning i wåra församblingar, införd och brukat warda.»
Slutligen nämnes särskildt orgelspelet och organistens uppgift vid
gudstjänsten:
1 Herdaminne, I: 33.
a Handl. rör. Sveriges hist., II: 3 A. Stockholm 18S1.
3 Id. s. 221 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
