Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
kult och konst.
höger, och boken till Thomas Aquinus, som intager en motsvarande
ställning pä vänstra sidan. Bakom dessa strängt symmetriskt
placerade figurer, som bäda sträcka armarna upp mot Kristus, stä
Johannes Döparen och Maria såsom höga beskyddare. Ytterst på
flyglarna befinna sig S. Paulus och S. Laurentius,S. Mikael och S:ta Katarina.
Predellan är indelad i tre långsträckta fält, äfven de ägnade åt
allegoriska framställningar af kyrkans betydelse: I midten
sNavicel-lan», kyrkoskeppet med lärjungarna, hvilket räddas i stormen af
Kristus, samt Petrus, gående på vattnet. Pä sidorna mässoffret,
för-rättadt af ett helgon (såsom symbol för kyrkoläran), samt en förnäm
mans död i förening med hans själs vägning, hvarvid S. Laurentius
ingriper mot djäflarna (kyrkans saliggörande förmåga).
Motiven höra icke till de vanliga; måhända har målaren icke
uppfunnit dem själf, utan fått dem angifna af någon teolog. Han
har i alla fall väl genomtänkt det hela, gifvit bilden en organisk
indelning och utpräglat äfven de mera invecklade motiven i en klar,
dekorativ form.
Bilden sönderfaller strängt taget icke såsom flertalet altarverk
från denna period i ett midtparti och flyglar. Hufvudfiguren, Kristus,
är icke helt isolerad, utan sammanbunden med sidofigurerna genom
linjer, som löpa symmetriskt åt ömse sidor mot Petrus och Thomas,
så att en liksidig triangel bildas, hvilken behärskar större delen
af bildytan. De stående figurerna ytterst på ömse sidor verka
såsom afslutningspelare, till en viss grad ägnade att framhäfva och
begränsa den stora triangeln. Betydelsen af en sädan
kompositionen indelning kan endast framgå vid en granskning af bilden
jämsides med flera samtida altarverk. Af utrymmesskäl mäste vi afstå
härifrän, men för den, som gör sig mödan att företaga jämförelsen, skall
Orcagnas personliga mästerskap i antydd riktning tydligt framträda.
Han radar icke upp figurerna såsom pappersdockor pä ett ark, hans
tankegång är konstruktiv, han söker sammanfoga sitt verk till en
organisk byggnad. Sannolikt har Andreas arkitektoniska verksamhet,
om hvilken vi dock äga så ytterst ringa positiv kunskap, varit af stor
betydelse för utvecklandet af denna ståndpunkt i afseende å
bildkom-poneringen. Det är i alla fall ett af de väsentliga särdrag, som skilja
Andreas målningar från det mesta, som samtidigt målades i Florens.
Figurstilen utmärker sig genom ovanlig fasthet och kraft.
Gestalterna äro snarast något undersätsiga, med stora hufvuden och väl
utbildade långa händer och fötter; deras rörelser äro klara och
mättfulla. Ställningarna förete betonade kontraster mellan hel front och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
