- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1907 /
120

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ii 6

kult och konst.

öfverensstämmelse med keruberna lämna i detta afseende bindande bevis.
Hela den massiva figurkaraktären är för öfrigt utprägladt orcagnesk,
figurerna äro storslagna på ett nästan klumpigt sätt. — En närmare
analys af bilden torde vara öfverflödig, då en sådan redan i
hufvudsak utförts af en annan forskare.

I direkt anslutning till denna tafla bör nämnas en annan stor
madonnabild, som hittills torde förblifvit bland de okända
konstskatterna i Florens. Den befinner sig i den urgamla, lilla kyrkan
SS. Apostoli, öfver altaret i ändan af högra sidoskeppet. Bilden är
långt ifrån väl bibehållen, men fängslar dock genom sin storslagna
silhuettverkan. Maria står upprätt, stel och högrest som en
kolorerad arkaisk staty mot guldgrunden. Hon bär en slätt fallande blå
mantel öfver karminröd dräkt. Den knubbige gossen med det
väldiga, klotrunda hufvudet häller hon sittande på vänstra armen och för
sin hand varsamt mot barnets höjda arm på samma sätt som i
Budapest-bilden. Såväl Marias som barnets typ känna vi igen från nyss
nämnda tafla. Erkänner man den ena såsom ett arbete af Andrea
Orcagna, så måste den andra ovillkorligen följa med på samma
stilkritiska grunder, blott man icke låter förvilla sig af de något
oförsiktiga retuscher, som den florentinska bilden fått vidkännas.

Af ovanligt intresse är bildens storslaget enkla komposition.
Det måste räknas bland de mest sällsynta undantagen inom
trecento-måleriet att träffa pä en stående madonna; äfven under 1400-talet
möta vi denna framställningsform sällan, den blir vanligare först under
högrenässansen. Orcagna har troligen valt den, ledd af sin känsla
för det högtidliga och imponerande, sin blick för människofigurens
tektoniska byggnad. — Vi bli i tillfälle att iakttaga flera bilder ur
Orcagnas krets med en stående helfigur såsom arkitektoniskt
centralmotiv. Slutligen må man lägga märke till bildens höga och smala
form, afslutad med en låg rundbåge — alldeles dylik som i
Budapest-madonnan — och den enkla inramningen med en smal list. Vid
denna tid voro dock de rika gotiska ramverken och spetsbågarna
allmänt förhärskande; så mycket tydligare vittna konstnärens
stil-afvikelser om hans själfständiga dekorativa uppfattning.

Samma bildform, tredubblad, möter oss i det egendomliga, stora
altartriptykonet i Cappella Bonsi vid Badian i Florens, hvilket i likhet
med flera andra orcagneska bilder af Suida tillskrefs den umbriske
målaren Alegretto Nuzi, en bestämning, som dock kraftigt tillbakavisats
från flera håll. Motivet är den hel. Andes utgjutande. Figurerna
äro fördelade på tre fält, afslutade med rundbågar, inramade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1907/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free