Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
kult och konst.
II.
De målningar, som vi nu närmast skola taga i betraktande,
kunna icke utan vidare hänföras till Andrea, ty de förete en del
typologiska skiljaktigheter från de senast beskrifna; dock är det
tänkbart, att Andrea pä ett eller annat sätt medverkat vid deras
utförande. En af de vackraste trecentobilder, som öfver hufvud
existera, hänföra vi till denna grupp. Det är ett stort triptykon i
National Gallery, hvilket bär Spinello Aretinos namn (n:r 581), men, sä
vidt vi känna, tillsvidare icke omtalats i den konsthistoriska
litteraturen.
Trenne kraftfulla män i naturlig storlek stä bredvid hvarandra
under tre gotiska bågar. Den midterste är ökenprofeten, Johannes
Döparen, de på sidorna Sebedei söner, Jakobus och Johannes
Evangelisten. De stå nästan en face, ingen af dem utför nägon egentlig
rörelse, endast Johannes Döparen pekar på öfligt sätt med handen,
ehuru här icke finnes nägon att peka på. Deras grofva fötter trampa
pä en praktfull brokadmatta med granat- och fågelmönster i rödt
och guld, och deras mantlar bilda en lysande treklang af karminrödt,
himmelsblått och ljusgrönt.
Stilfrändskapen med Andrea Orcagnas otvifvelaktiga målningar
är lätt att iakttaga. Vi känna igen gestalternas breda, kraftiga
läggning, deras organiska byggnad, hållningens lugna värdighet.
Veckbehandlingen är utarbetad med den noggrannhet och plastiska
klarhet, som vi tidigare särskildt gifvit akt pä; i synnerhet Johannes
Evangelistens mantel af tjockt, ljusgrönt tyg är draperad med samma
mästerskap som Petri mantel i Strozzi-altarverket. Äfven händer och
fötter visa samma karaktär som i Orcagnas verk. Brokadmattans
mönster känna vi igen från S:ta Katarinas mantel.
Typerna skilja sig däremot i viss mån från dem, som vi
iakttagit i Orcagnas verk, de ha blifvit något rundare och kortare,
hufvudena förefalla mindre än förut i förhållande till kropparna. Kanske
kunde man äfven tala om en förändring af uttrycket? Det synes,
som om helgonen kände sin plikt mindre tung än förut, som om
deras ansikten klarnat upp — af betydelse härför är äfven
färgstämningens ljusning. Målaren har anslagit en mildare ton.
Hvem var då denne målare? Var det Andrea? Bejaka vi
frågan, måste det betonas, att vi här stå inför en särskild period i
målarens verksamhet. Samtidigt med Strozzi-altarverket kan en bild
sådan som denna icke tänkas utförd, och det må spörjas, om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
