Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
versarterna i olaus petris psalmbok. 22r
biska formen. Utgående från vår äldre poesi, lät han den vanligen
brytas genom friare vers. Vi ha funnit, att resultatet blifvit
olikar-tadt. Han har stafvelseräknande dikter med god rytm, han har
andra sådana med mera knagglig gång. Vidare har han ganska fri
vers, som ändock är tung och motsträfvig. Den bästa versen, byggd
på äldre grund, finnes i hans originalpsalm O Fader vår. Men
äfven då han ställer sig pä sådan ståndpunkt, återgår han icke till
folkvisans ursprunglighet, i det han håller stafvelseantalet inom vissa
rätt trånga gränser (vanligen 7— g stafvelser, sällan 10),
öfverensstämmande med de mera konstmässiga dikterna från vår medeltid.
Den större oregelbundenheten i En jungfru födde beror väl därpå,
att denna psalm troligen redan under medeltiden fått det väsentliga
af sin form fastställdt. Emellertid utgör den ett intressant exempel
på blandning af äldre och yngre principer, med öfvervikt för de
förra.
Högmarck uppfattar, vid sin klassifikation af psalmmetra,
versmåtten i de gamla psalmerna vanligen såsom jambiska, och det
behöfver gå rätt långt i fråga om oregelbundenhcter, innan han gör
någon invändning. Emellertid finner han stundom versens gång vara
så afvikande, att den »slänger sig in i ett annat genus, såsom hos
de gamla icke ovanligit är».
Den åsikten har blifvit framställd, att reformationstidens
psalmförfattare småningom växlat ståndpunkt i fråga om sin versifikation.
Så skulle de äldsta psalmerna utvisa anslutning till den
stafvelseräknande princip, som i originalen förefunnes, under det yngre psalmer
hade att uppvisa en mera obunden versbildning* Undersöker man
noggrannare förhållandena, finner man, att ett sådant antagande hvad
Olaus Petri beträffar icke har full giltighet. Bland psalmerna i den
äldre samlingen äro visserligen de flesta mer eller mindre noga
stafvelseräknande, men i några är stafvelseräkningen helt och hållet
upphäfd. Och bland de yngre psalmerna finnas åtskilliga, som äro
fullständigt stafvelseräknande, äfven om man bortser från den stora
afdelningen frän latinet öfversatta hymner. Ej heller kan man se,
att Olaus Petri i de psalmer, som äro original, följer någon särskild
metrisk princip: äfven här står syllabisk vers mot friare sådan.
Likaså förhåller det sig med Olaf Svensson — om han nu får
antagas såsom författare till alla psalmerna i tillägget.
* Jfr Rosenberg, Nordboernes Aandsliv III, s. 151 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
