Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studier i i.unds domkyrkas historia.
255
Medeltiden var sägnernas och legendernas tid, och det tarfvas icke
att hafva läst djupt i dess litteratur för att veta, huru hastigt
traditionen förmådde i grund förvanska händelser och fakta.
Det finnes heller ingen anledning att med hr Wåhlin antaga, att
det lejonhufvud, som pryder »Kathoveddören» i Ribe, hastigare
omdiktats till ett katthufvud än Finnsägnen knutit sig till skulpturerna
i Lund.
* *
Det vidlyftigaste kapitlet i min bok utgöres af en studie öfver
Adam van Diiren, hvars verksamhet såsom Lunds domkyrkas
byggmästare jag sökt ställa i ny belysning. Min »granskares förklarar
kategoriskt, jag vet icke med hvad rätt, att jag här »strängt taget»
går utanför domkyrkans »egentliga historia», och föregifver, att på
grund häraf och då »ämnets skärskådande i detalj skulle kräfva mera
tid och mera utrymme än hvad som står honom till buds», han nödgas
»till största delen förbigå detta kapitel». Onekligen ett bekvämt sätt
att draga sig ur spelet. Hvad som åsyftas kan ju ändå anses vunnet.
Hr Wåhlin förstår allt för väl, att efter dessa hans ord läsaren icke
gärna kan vara i okunnighet om på hvad sätt detta »skärskådande i
detalj» skulle hafva utfallit.
Emellertid finner hr Wåhlin ett par små anmärkningar lämpliga
och utplockar för ändamålet ur kapitlet tvenne i förbigående fällda
»högst märkliga påståenden», sammanlagdt ett par rader. Och han
underlåter icke att upplysa sin läsare, att endast det ena af dessa
är nog »för att gifva den föreliggande boken en prägel af påtaglig
opålitlighet».
Min första förseelse är, att jag »kategoriskt» gjort uttalandet:
»det trätak, som förut täckte midtskepp och tvärskepp», och senare
upprepat: »de båda korsflyglarna, hvilka, såsom redan nämts, från
början haft trätak». Det »synes», säger hr Wåhlin, »icke vara
tillräckligt att blott nämna en sådan sak för att bli trodd». Han, och
han tror många med honom, »väntar med spänning på framläggandet
af bestyrkande fakta». Jag kan naturligtvis icke annat än känna mig
djupt smickrad af den uppmärksamhet, hvarje uttalande af mig synes
väcka, och ge ett uttryck åt förhoppningen att en gång blifva i
tillfälle befria både honom och de »många» från »spänningen». Om jag
emellertid i kapitlet om Adam van Diiren icke framlagt bevisen för
min uppfattning, var det helt enkelt därför, att problemet här aldrig
upptogs till behandling. Större konsthistoria än både hr Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
