- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1907 /
256

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

kui.t och konst.

och jag hafva tidigare debatterat denna fråga — jag slöt mig här
liksom i frågan om tiden för sträfpelarnas byggning till de mest
betydande. Det är under omständigheter af denna art inom den
vetenskapliga världen en erkänd grundsats, att citat icke äro
behöfliga.

Min andra förseelse är, att jag kommer med det »högst
förbluffande påståendet, att det södra tornet till sin öfre del varit
åttkantigt». En not upplyser här visserligen: »efter meddelande af
Helgo Zetterwall». Men denna bestyrkande källhänvisning kan i hr
Wåhlins ögon aldrig anses tillräcklig — han stannar »ovillkorligen
häpen» inför ett så kortfattadt meddelande. Och i följande ord
af-kunnar han sin straffdom: »Af hvad natur är nu detta meddelande
om tornformen? Är det verkligen sådant, att förf. anser sig kunna
med sådan tvärsäkerhet upptaga det och offentligen låta det gå
vidare, då väcker det sannerligen förvåning, att berättelsen om en
sådan öfverraskande upptäckt affärdas på två rader och ej framlägges
med mera bevisande kraft. Är det åter sådant, att hvarken den
förste sagesmannen eller referenten kan bringa bevis därför, ja, dä
är det oförsvarligt handladt af referenten både gentemot den
ursprunglige sagesmannen och framför allt mot själfva saken att sä
lättsinnigt och utan någon som helst reservation gifva offentlighet
åt en sådan obevisad utsago.» Det är ju en verklig moralpredikan,
icke utan en viss schartauansk lyftning. Om det kan vara till någon
tröst, vill jag meddela, att jag äfven i denna punkt hoppas kunna
befria från »spänningen». Och detta så snart jag finner lämpligt
offentliggöra de privatbref af Zetterwalls hand, som jag innehar.

Till dess åtminstone får jag väl finna mig i att anses som
»påtagligt opålitlig».

*



Efter att i bokens sista kapitel, »Nya tider», hafva fört skildringen
af Lunds domkyrkas öden efter reformationen fram till början af
1800-talet, yttrade jag: »Det var ännu den tid, då man nedref för
att föryngra; den tid som följde, skulle rifva för att föräldra. På
barbarerna följde arkitekterna.» Knappast något synes hafva
misshagat min »granskare» mera än detta uttalande och den teckning om
två sidor, som därefter följer af Brunii och Zetterwalls verksamhet.
Han erbjuder sig frivilligt som de missfirmade arkitekternas advokat
och träder modigt inför skranket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1907/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free