- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1907 /
285

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA ORD RÖRANDE CHRISTINE KYRKA I FALUN. 2C)I

att anbringa den färg man ur olika synpunkter kunde finna för
byggnaden i öfrigt lämpligast och mest tilltalande.

Komitén ansåg dessutom — af praktiska skäl — den hvita
färgen mindre tjänlig, såsom varande besvärlig att hålla ren,
åtminstone hvad bänkarna beträffade.

Färgfrågan var emellertid en fråga af allra största vikt för kyrkans
blifvande utseende, och som meningarna inom komitén beträffande
färgen voro mycket delade, och min tid vid tillfället synnerligen
upptagen af en mängd nya göromål i tjänsten, ansåg jag för sakens
skull rådligast och lämpligast att ät särskild specialist på detta
område uppdraga att uppgöra förslag samt leda och utöfva tillsyn
öfver det synnerligen grannlaga målningsarbetet.

Valet föll härvid helt naturligt på slottsarkitekten Agi
Lindegren, hvilken på ett i mina ögon synnerligen förträffligt sätt ledt
målningsarbetet i ett flertal kyrkor här i landet (bl. a. också i Jakobs
kyrka), och under hans personliga ledning och efter hans anvisningar
är allt målnings- och förgyllningsarbete i kyrkan utfördt.

Hufvudfärgen å inredningsföremålen är blå, d. v. s. den blå färg
som förekommer å inredningsföremålen i åtskilliga svenska kyrkor
från 1600-talets senare hälft, och som vid denna tid också förefunnits
i Christine kyrka — de inredningsföremål, som under 1600-talet öfver
hufvud taget hade någon färg — undantagande epitafier och sköldar

— voro, enligt Hammarström och såsom ofvan nämnts, just
»blåmålade». Samma blå färg är heller inte så ovanlig i äldre
allmogeskåp i Dalabygden och kunde sålunda äfven ur denna synpunkt
synas ha en viss häfd för sig.

Sedan den blå färgen sålunda bestämts, kunde man svårligen
(hvilket tidigare, om de gamla bänkkvarteren bibehållits, dock
varit min afsikt) låta de enda gamla, för gudstjänsten nödvändiga
inredningsföremålen, som ännu funnos kvar i kyrkan, nämligen altare
och predikstol, bibehålla lämningarna af den främmande, numera
dessutom smutsiga och delvis afnötta hvita färg de en gång erhållit.
Åtminstone måste någonting ur konserveringssynpunkt göras åt denna
färg, sedan löst sittande detaljer fastsatts och bortfallna listdelar
ersatts med nya. Att ännu en gång bestryka dem med den hvita
färg man i och för sig ansåg orimlig, därtill kunde man ej förmå sig

— något vägande skäl härtill förefanns ej heller —, och så
erhöllo äfven dessa delar, för att komma i harmoni med den öfriga
inredningen, samma blå hufvudfarg som denna — en färg som de,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1907/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free