Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
kuI.t OCH KONST.
de brister, som vidlåda värt högmässoritual. Ty jag är lycklig nog
att kunna med visshet förutsätta, att de och jag äro fullt ense med
hvarandra i en sak: vi älska vårt svenska folk och äro lifligt
öfver-tygade därom, att vi i vår församlingsgudstjänst hafva ett af de
förnämsta källsprången för vårt folks lif, hälsa och framtid. Hela
kyrkans historia lämnar därpå bevis tillfyllest.
Har jag därmed träffat vår gemensamma hjärtepunkt, så hopa
sig genast en mängd synpunkter för ett förmildradt bedömande af
de reformationsönskemål, jag dristar antyda.
Hvem vågar t. ex. bestrida, att det ligger någon sanning i det i
våra dagar ofta hörda talet om vårt folks »afkristnande»? Visserligen
tror jag det ligger en smula öfverdrift däri, om man ser saken i
stort, ser på hela landets befolkning och tillika tar i betraktande de
religiösa strömningar, som förgrena sig här och där på djupet i
folkhafvet. Dessa äro mindre kontrollerbara.
Men nog ger det i alla fall anledning till de allvarligaste
undersökningar af de orsaker, som framkallat den närvarande
genomsnittsställningen och stämningen bland vårt folk i religiöst hänseende.
Och skulle den i blott någon ringa mån ha sin orsak däri, att vårt
folk — man må därvid tänka på icke blott den s. k. obildade utan
äfven och kanske icke minst på den bildade delen daraf — finner
vår gudstjänst illa motsvara deras behof och önskningar, sä vore det
ju anledning nog och öfvernog att söka afhjälpa bristerna.
För min personliga del är jag lifligt öfvertygad därom, att stora
skaror bland vårt folk hålla sig borta från församlingsgudstjänsten,
emedan det är något däri, som de icke förstå, eller som de sakna,
eller som de icke gilla eller åtminstone icke finna tilldragande.
Skola vi icke däraf eggas att söka blicka in i folksjälen, så
djupt vi förmå intränga däri, och söka efter nya anknytningspunkter:
Skulle icke detta vara ett studium, värdt någon ansträngning och
själfuppoffring af dem som känna hvad personligt ansvar och
medansvarighet är, »i en tid då man ofta står vanmäktig inför frågan,
huru människor skola uppväckas till medvetande af sin plikt som
evighetsvarelser och då de gamla talesätten och de gamla formerna
mångenstädes icke verka längre vare sig på de obildade eller
bildade»? — Eller skulle i svenska kyrkan den ande vara alldeles
utsläckt, som flammade bakom orden: Hvem är svag, och jag varder
icke svagr Hvem får anstöt, och jag brinner icke i1 (2 Kor. 11: 29.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
