Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PÅSKSEQ YENSEN.
och där han slutar hvarje strof med omkvådet:
Rex tleus vivos tuere
et defunctis miserere! —
hvilket röjer dess inrättning för sång. 1041 öfverräckte han till
Henrik III en samling af sex dikter, hvilken han betitlar »Tetralogus .
emedan han inför fyra talande: diktaren själf, sångmön, lagen och
nåden, de senare personifierade.
När han skref sin berömda påskseqvens, känner man ej. Texten
har ett godt, bibliskt innehåll. Ehuru icke strofiskt-metriskt byggd
är den dock affattad i ett ytterst koncist, poetiskt stämningsmättadt
kraftigt språk. Anordningen är den för äldre seqvenser vanliga men
med ett starkt episkt-dramatiskt drag, som senare i tiden utnyttjades,
såsom längre ned påpekas. Textens i viss mening rytmiska
anordning framgår bäst i samband med de musikaliska motivens eller
frasernas anordning, dä äfven de parvis förekommande innerrimmen
tydligt framträda, hvilkas förekomst på ett så tidigt stadium af
se-qvensens utveckling är ett märkligt drag.
Musiken bjuder på ett florilegium af allvarligt kraftiga och sköna
motiv, som i sin inbördes sammanställning röja den begåfvade,
rutinerade musikern. Melodin är, som man lätt finner, dorisk och rent
gregoriansk. Ju mer man sjunger den, särskildt med den
ursprungliga latinska texten och i dess naturliga talrytm, dess mer etsar den
sig in i minnet och dess skönare finner man den. Jag glömmer
aldrig, huru gripande och skön jag fann den, då jag nu för mer än
tjugu år sedan först »upptäckte» den och kom underfund med dess
rätta utförande. I Tyskland, där man alltmer börjat på påskdagen
sjunga de gamla doriska påskkoralerna, finner man just dessa äga
den sublima, heliga påskstämningen så som inga andra.
»Victimæ paschali» blef genast med hänförelse mottagen och
slog så fort igenom, att den redan pä jooo- och 11 oo-talet upptogs
i kulten. Ehuru många andra päskseqvenser förefunnos, blef denna
snart den segrande, som sedan alltjämnt behållit sin liturgiska plats
såsom påskdagens och påsktidens festseqvens, och den kan nu sägas
vara hela kristenhetens gemensamma tillhörighet.
Redan tidigt torde sångföredraget af denna seqvens ha antagit
en viss scenisk karaktär. Dess dialogiskt-dramatiska anordning faller
lätt i ögonen och den förstärktes tidigt därigenom, att man på
ytterligare tvenne ställen inflickade orden: Dic nobis, Maria, qvid vidis/i
in via?*, nämligen näst fore »angelicos testes etc. och »snrrexit Chr i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
