Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDARBETETS VÄNNERS UTSTÄLLNING.
75
af fröken Sjöström. Konstnärinnan begagnar sig här. på beställarnes
uttryckliga begäran, af delvis samma former som i storkyrkoväfnaden.
Korset, kronan och mandorlan ha i hufvudsak samma konturer som där;
ett band, hvars horisontalitet något försvagas genom tvenne mindre
poin-terade vertikalfält, sträcker sig här som där öfver antependiets hela längd.
Och dock huru olika! Och i hvilken hög grad liar ej konstnärinnan här
visat sin förmåga af variation, i detta fall bottnande i en intim känsla
för de olika materialens utrrycksmöjligheter! Dessa äro här djupt röd
sammet och guldtråd samt sparsamt med silke i olika röda och blåa
nyanser.
Hade vi där en ytkonst, som endast genom musten i konstnärinnans
koloristiska fantasi räddades från en viss redbar torka, möta vi här redan
i själfv a stoffet ett immancnt lif af ljus och värme- Sammeten med sitt
aldrig hvilande spel af ljus och skuggor bildar den verksammaste folie
till guldets distinkt dragna linjer eller fast sammanslutna massor. A
andra sidan gör den i sammeten inneboende värmen, att guldet aldrig
står hårdt och oförmedladt däremot utan snarare ofta tycks realisera
sammetens största förmåga af lyskraft och värme
Den mer detaljerade behandling, som åtföljer broderitekniken, har
medgifvit fröken S. att i vidsträcktare grad än i storkyrkoantependiet för
sin komposition använda sig af religiösa symboler — kors, Kristi
monogram, A och O, treenighetens tre sammanflätade ringar o. s. v.
Fröken Carin Wästbergs tre bonader, afsedda för
Gustaf-Adolfs-kapellet i Lutzen förtjänade en särskildt utförlig analys. Men för att
denna ej skulle konmia att hänga alldeles i luften, fordrades att den
direkt anslöt sig till ett förstklassigt illustrationsmaterial. Och detta kunna
endast konstverken själfva lämna. Det är nämligen färgen, som tycks
utgöra det primära i dessa kompositioner; mönstret, som i en svart- och
hvit-reproduktion kan synas godtyckligt och oorganiskt, liar liksom födts
fram ur konstnärinnans koloristiska syn och sedan kombinerat sig efter
dess lagar. Och om dessa färger ge fotografier en helt förvirrande
uppfattning. Dominerande äro gröna och blåa toner, som i reproduktion ge
ett rökigt grått, och liksom tvärs igenom dessa grundfärger lyser bl. a.
röda bokstäfver och fält, i sin glans liknande ljusdränkt vin eller
aflägsen eld; af detta blir på reproduktionen ingenting eller blott svarta, döda
fläckar.
Som bonaderna ha den dubbla funktionen af minnesgärd åt de i
Lützenslaget deltagande och dödade och af prydnader på orgelläktaren,
äro däri inväfda dels sköldemärken, kronor och namn, dels
begynnelseorden på de psalmer som Gustaf Adolfs trupper sjöngo före slaget. Den
färggifning konstnärinnan förlänat dessa verser tyckes mig innesluta
mycket af egenarten i hennes konst-symbolistiska språk. Närmast ett
gyllene kors, som belyser hela öfre delen af bonaden, äro orden »Förfäras
ej du lilla hop» inväfda i ljust guldbemängdt grönt, som äger något af
gossrösters klara timbre. Därunder står i djupt, mustigt rödt, som
förmedlar intrycket af mansröster med deras mogna bärighet, orden: »Vår
Gud är oss en väldig borg, Han är vårt vapen trygga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
