Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULT OCH KONST.
8l
skeppet: Kristus på korset, vakten vid grafven, uppståndelsen. Kristuscykeln
afslutas i norra tvärskeppet genom himmelsfärden och vandringen till Emåns,
hvartill sluter sig Paulus på väg till Damaskus. En kappa i hvardera
tvärskeppet och hela midtkvadraten är ägnad åt gamla testamentet: Daniels
syn, Simson med stadsporten på skuldrorna, Abraham och Melkisedek,
Moses slår vatten ur klippan, lagens taflor, drottningen af Saba hos Salomo.
Den kyrkliga konstens vänner och särskildt Klara församling ha
anledning att glädja sig åt att Olle Hjortzberg här fått utveckla sin rika
kompositionsförmåga på ett område för hvilket han har sä stora betingelser.
Som de tre bifogade bilderna (och illustrationerna i årg. 1907 sid. 51 o.
52) visa, begagnar konstnären icke några gamla välkända schemata för sina
framställningar. Hans fantasi går själfständiga vägar och har funnit
material i orientens landskap och folklif, som han studerat på ort och ställe.
Han har dessutom djup kännedom om den gammalkristna och bysantinska
konstens former. Men denna lärdom resulterar icke i direkt efterhärmning.
Den har snarare verkat så, att den tvingat upp konstnärens fordringar
med afseende på stämningsinnehållet i hans konst. Högtidlighet är ett
begrepp, som ofta fattas i kyrkliga konsten under nyare tid. Hos
Hjortzberg finnes den åter. Hvardaglighetsluften är främmande för honom.
Det har under olika epoker förekommit, att man sökt kläda de
bibliska hjältarne i sin tids och sin nations dräkter. Så äro t. ex. profeterna
och andra figurer i de nederländska altarskåpen från omkr. 1500 iförda
orientaliska dräkter, med element lånade från resandes beskrifningar. Den
italienska renässansen generaliserade däremot dräkterna med en känsla af alt
lokalfärg vore en opassande bisak å så höga och världsomfattande ämnen.
Om denna dräktfråga kan fortfarande tvistas. Hvar målare bör
måla sina figurer i den dräkt han mest finner behag i. Dä blir resultatet
det bästa. Tysken Gebhardt målar sina apostlar i dräkter från Diirers tid,
därför att han lefvat sig så in i den tidens religiösa konst, att hans fantasi
skådar bibeln i 1400- och 1500-talens färg. Udhe, münchnaren, och Albert
Edelfeldt ha målat underbart sköna bibliska bilder med modern kostym
och modernt sceneri. För den stora publiken tror jag emellertid att
Hjortzbergs metod har en särskild tilldragningskraft, sedan väl den första
förvåningen öfver den turbanprydde Kristus lagt sig. Den helt nya
tolkningen, den starka färgen, det etnografiskt intressanta, detta utgör
lockmedel, som komma åskådarne att noggrant taga bilderna i
betraktande, se på dem en och en och tänka på hvad de föreställa. Kanske
skall han då till sist tycka sig se i minnet en gammal biblisk historia
med trasig pärm och ulligt dåligt papper med stora hundöron, och han
skall minnas hur svårt det var att lära sig de många svarta orden. Han
skall småningom se den lilla slitna boken förändras. I stället för svarta
ord träda lysande färger. Palestinas sol skinar öfver dess små platta hus
och grågröna klippiga landskap. Vid Jakobs brunn står den sköna
samaritiskan, med breda armband på de bruna handlederna och skådar
häpen på Honom, som säger sig vara lifvets vatten. I den trånga
stadsgatan med de stora gatstenarna ser han Honom igen. Två små
parfiar i långa rockar och bara fötter stå bredvid Honom. Den ene är
nästan gråtfärdig af blyghet. Människorna vill ju att han skall gå bort
8’- os Kull och konst. /90S. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
