Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
HOOKER OCH TIDSKRIFTER.
tare till dessa båda arbeten, S. Jöran och Karl Knutsson. Min
attribu-tion af dem till liibeckaren Bernt Notke har aldrig mött opposition här
hemma och är för närvarande i Tyskland så vidt jag vet, oförbehållsamt
erkänd. Förf. säger att S. Jöratisbilden. sedan den blifvit färdig, tills
vidare deponerades i Storkyrkan. Det är ett obevisadt påstående. Allt
sotn hittills skifvits i frågan talar för att den skulpterades för att stå i
Storkyrkan. Det synes t. o. m. som om vi ännu inom Storkyrkan skulle
äga i behåll delar af själfva »S. Jörans kapellet», nämligen det relicfprydda
skrank, med scener ur Jöranslegenden, som är i kyrkans ägo.
Den nederländska altarskåpsimporten begynner icke sä sent som på
1500-talet. Den är på ett glänsande sätt inledd redan under det
föregående århundradet genom ett af hela denna konstgrens allra
utomordentligaste arbeten — det stora passionsaltarskåpet i Strängnäs domkyrkas
kor, märkt med »gossehufvudet». Den ungefärliga tiden för dess tillkomst
har jag påvisat i »Altarskåp i svenska kyrkor och museer.» Och det är
icke det enda nederländska arbete från 1400-talet i Sverige. I detta
sammanhang måste jag påpeka, att det två gånger upprepade omnämnandet
af det mellersta altarskåpet i Västerås domkyrkas kor såsom nederländskt
nödvändigtvis ger läsaren den föreställningen att det vänstra och högra
altarskåpet icke med visshet kunna anses som nederländska. Men det
kunna de alldeles säkert. T. o. m. mästaren för det vänstra skåpet är
bekant, Jan Bonnann.
Ett riktigt och viktigt förhållande påvisar författaren, då han
konstaterar att cistercienserklostren särskildt under deras äldsta tider spridde
omkring sig en corona af god konst. En Vrigstad-figur meddelas som
exempel härpå, men egendomligt nog klandias samma tlott och rörligt tecknade
figur för sin brist på »ledighet» och »behag».
På ikonograftens område bör anmärkas att Ottravafuntens reliefer
svårligen kunna tydas som prästbilder, åtminstone ligga »Johannes
Dopa-ren» och »Kristus som världsdomare» närmare till hands. Samt angående
en förklaring på en bild från Råda kyrka. Originalet har en påskrift »hic
angeli ferunt beatam virginem». Scenen förklaras i texten såsom att
Maria »i själfva dödsstunden» skulle upplyfts till himlen af änglar. En så
själfständig oinbildning af Marialegenden behöfver dock icke antagas här.
Marias lekamliga uppslåndelse berättar legenden en del saker om. De
italienska renässnnsmålarne bruka framställa detta så, att den tomma
sarkofagen omgifven af undrande apostlar synes på marken och Maria
själf sväfvande på moln därofvan. Den franska medeltidskonst som
föregår Rådamålningarna har däremot för den lekamliga uppståndelsen en
förtjusande skildring som står vår bild mycket nära. I Chartres, Senlis
och på Notre-Danie i Paris se vi Maria upplyftad af änglar ur
sarkofagen. Detta är ock ämnet för Rådamålningen. Det är troligen en
sarkofag, på hvars kant den nyss ur döden väckta madonnan där
synes sitta.
Dessa anmärkningar röra enskildheter. Bokens stora värde och
praktiska användbarhet kvarstår trots dem. Antagligen har
författaren haft helt och hållet praktiska syften med denna upplaga och
önskar spara den behandling, som skall fylla de vetenskapliga anspråken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
