Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR.
I I I
har sina lifsrötter i Victimæ paschali och Christ ist er stånden. Om
dessa båda äkta pärlor frän kyrkosångens äldre tider, deras historiska
uppkomst samt deras typiska egenskaper i hymnologiskt och
kyrko-musikaliskt hänseende, vilja vi nu lämna några meddelanden såsom
närmare belysning till här bifogade texter med tillhörande musik.
a) Om medeltidens leiser och påskleisen: Christ ist erstanden.
Det har bland senare tiders protestanter varit en rätt allmänt utbredd
föreställning, att någon andlig folksång ocli framför allt någon egentlig
kyrklig, vid kulten använd församlingssång på folkspråket ej förekom
under medeltiden. Detta är ej riktigt. Att församlingen fullt
återinsattes i dess rätt till aktivt deltagande i den evangeliska kulten,
särskildt medels den folkmässiga psalmsångens rituella fastställande
såsom ett väsentligt och betydande moment däri, detta är luthers
och reformationens ovanskliga förtjänst. Men härvid kunde de
anknyta sig till hvad som redan under medeltiden småningom trängt
sig fram och faktiskt förefanns. melanchton åberopar detta faktum
i apologin. Sä ock Gustaf Vasa i sitt bekanta svar på dalkarlarnes
besvär öfver de svenska sånger och visor, som han lät fä sjungas i
Stora kyrkan i Stockholm. Klagomålen häröfver förundrade honom,
då det — sade han — af gammalt är sed i alla socknekyrkor
kring om allt riket att kviida och sjunga pà svenska. Huru hade
denna andliga folksång uppkommit och mäktat skaffa sig hemortsrätt
t. o. m. i kyrkorna?1
Man känner numera, att de gamla germanerna (liksom kelterna)
ägde en mängd folksånger, som flitigt sjöngos dels viel deras hedniska
kult, dels i dagliga lifvet, samt att en del af dem utfördes under
rytmiska dansrörelser. Att deras hedniska religion och lifsåskådning
togo sig många och stundom stötande starka uttryck i dessa
folksånger, säger sig själft. Detta blef för kristna missionärer, munkar
och präster en anledning att söka utrota dem och få dem ersatta af
nya sånger i kristlig anda, stundom med bibehållande af melodin.2
Ur kulturhistorisk synpunkt mäste ju detta beklagas.
’ Jämför skalden och litteraturhistorikern HOFFMANN VON FallerslebenS ypperliga
arbete: Geschichte des deutschen Kirchenlicdes bis auf Luthers Zeit, 3:e Auflage, Hannover
1861, hvilket här närmast följes.
3 I 1697 års svenska koralpsalmbok hafva vi ännu i behåll en melodi, som med
största sannolikhet förskrifver sig från vår hednatid. Vi skola framdeles i tidskriften
behandla denna intressanta fråga samt de yttre och inre skäl, som tala härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
