- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1908 /
109

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR. I I I

underläggande af tysk text under vissa melodier till detta folkets
Kyrielcis danade de äldsta andliga folksångerna, hvilka i sin
ordning till hvarje strof fogade ett refrängartadt »Kyrielcis». På grund
af denna historiska upprinnelse och denna refräng fingo medeltidens
äldre andliga folksånger snart det gemensamma namnet »le i sen.

Om de .allra äldsta andliga folksångerna känna vi, tyvärr, ej
mycket mera än att några sådana funnos redan så tidigt, att de voro
skrifna på gammalhögtyska (althochdeutsch). Karl den Store och
hans män (slutet af 700- och början af 800-talen) hade visserligen,
drifna af ett brinnande, framsynt kulturintresse, verkat energiskt för
uppammande af en nationell kultur och litteratur på kristlig grund
och gammalhögtyskt språk. Af valafried StrabOS högst
intressanta själfbiografiska anteckningar 0111 studielifvet i Reichenaus
berömda klosterskola finna vi, att man där i början af 800-talet bl. a.
dref på nämnda språks flitiga studium samt pä dess behandling både
i prosaisk och poetisk form. 1 Reichenaus klosterbibliotek fanns
bland dess af ReginberT år 821 förtecknade böcker äfven ett helt
band tyska dikter, hvaribland säkerligen också andliga folksånger.
Trovärdiga historiska notiser gifva vid handen, att under io:e och 1 i:e
seklen andliga sånger lefde pä folkets läppar, fast de aldrig blefvo
upptecknade och med tiden gingo förlorade. Därom vittnar äfven
Vigbert (eller Vipo, den förutnämnde auktorn till Victiniic paschali)
i sin lefvernebeskrifni 11g öfver kejsar Konrad d. II Saliern. Sedan
lians val (1024) var afslutadt, heter det där, skyndade alla med
honom till Mainz för hans högtidliga kröning. Glada tågande in i
staden, sjöngo prästerna latinska sånger, lekmännen tyska, hvar på
sitt vis. Det dröjde emellertid ännu bortåt tre århundraden efter den
karolingiska tidens storslagna ansatser för nationell kultur, innan tysk
andlig folksång började kraftigt uppspira och fä allmännare användning.

De äldsta bevarade leiserua tillhöra 1100- och 1200-talen.
Utmärkande för dem är, att de äro tämligen korta, strofisk-metriskt
byggda, folkviseartade sånger. Texten är på en gäng folkligt enkel
och koncist gedigen, bestående af en till tre, någon gäng flera strofer,
som hvardera sluta med ett refrängartadt Kyrieleison eller Kyrielcis,
någon gång utbytt mot ett Alleluia. Melodin röjer stor inflytelse
af den gregorianska sången och går merendels i någon af de gamla
kyrkotonerna, vanligen dorisk eller mixolydisk, men stundom i nästan
ren dur. Repetitioner äro mindre vanliga, och melodibyggnaden
är, inom ett lagom begränsadt tonomfång, oftast af synnerligen ädel
och gedigen halt i fortlöpande motiv. Såväl pä grund af ålder som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1908/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free