Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR. I I I
1. Christ ist erstanden
von den marterbanden,
des soll’i> wir alle fro sein,
Christ will unser tröst sein.
Kyrioleis.
2. War er nicht erstanden.
die well die war vergangen,
scit dasz er erstanden ist,
so lobn wir den väter Jesu Christ.
Kyrioleis.
3. Haleluia, haleluia, haleluia!
des soll’n wir alle fro sein,
Christ nil unser tröst sein.
Kyrioleis.
Texten består således af trenne strofer, hvardera slutande med
refrängen Kyrioleis. I enkla, kraftiga ord utsjunger författaren först
sin visshet om Kristi uppståndelse. Därtill sluter sig en maning till
alla att vara glada däröfver och öfver att Kristus vill vara vår tröst.
I andra strofen framhäfver han kraftigt sin förvissning om, att därest
Kristus icke vore uppstånden, så vore hela världen förlorad, medan
den nu, sedan Kristus uppstått, har allt skäl att lofprisa Fadern.
Tredje strofen är en jublande lofsång jämte en förnyad erinran om,
hvilken rik anledning till tröst och glädje alla ur uppståndelsens
faktum kunna hämta. Efter denna textförklaring anse vi ingen
ny öfversättning nödig utan meddela genast den doriska melodin med
den sättning för 4-stämmig blandad kör a capella, hvari den gamla
päskleisen otaliga gånger med utomordentlig framgång utförts på
konserter med uteslutande gammal kyrkomusik på programmet bäde
i gamla och nya världen af den världsberömda Rötigska
solokvar-tetten för kyrkomusik. Den underlagda svenska texten, använd vid
historiska kyrkokonserter af Östermalms kyrkokör, är visserligen ej
tadelfri men åtminstone tämligen ordagrann. Leisen bör sjungas i
värdigt högtidligt men ej släpigt tempo, första versraden långsammare,
Halleluja lifligare än medeltempot; Kyrieleis sjunges långsamt och
pianissimo med bortdöende slutackord. Sjunges den väl — den kan
naturligen ock utföras af unison kör med diskret
orgelackompanjemang —, skall leisen, i all sin enkla objektiva hållning och koncisa
pregnans till tankar och musikaliska motiv, icke undgå att verka
mäktigt gripande och stämningsfullt uppbyggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
