Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR.
I I I
enstrofiga jul- och pingstleiserna fogade han ett antal präktiga nya
strofer. Påskleisen, som borde lämnas orörd, fick genom en
beundransvärdt lycklig ombildning en alldeles ny dotter- eller
systersång uti päskpsalmen Christ lag in Todesbanden. Att den utgjorde
en dylik ombildning, angifver Luther uttryckligen själf därmed, att
ban betitlar den: ndas Lied Christ ist erstanden, gebesserh.
När Luther skref denna sin påskpsalm, har han tydligen
tillgodogjort sig först andan och stämningen i de gamla välkända
påsksångerna Vietimæ pasehali och Christ ist erstanden, både till ord
och melodi, och sedan de mäktiga skriftord, uti hvilka Paulus, nästan
i jubelsångens form, förkunnar uppståndelsens trösterika evangelium
på försoningens grund. Huru förtrogen var icke Luther med de
paulinska bilderna och uttrycken, och huru kära voro de honom icke,
huru innerligt sammanvuxna med hela hans inre troserfarenhet och
troslif! Och så formar sig snart innehållet i den nya sången till en
logiskt välordnad serie af bibliskt evangeliska påsktankar (jämför
texten här nedan!).
Lika naturligt gifver sig, vid innehållets koncipering, antagligen
samtidigt, både den strofiskt-metriska versbyggnaden och den
musi-kaliskt-rytmiska melodiomklädnaden. Det är beundransvärdt att se,
med hvilken träffsäkerhet och klarhet Luther väljer och genomför
sina poetiskt-metriska och musikaliskt-rytmiska former. Hans
mästerskap häruti, särskildt för sin tid, har man först i våra dagar lärt sig
bättre förstå och uppskatta. Att det är den börne och skolade
musikerns fina känsla för och relativa herravälde öfver de senare, som
härvid hulpit honom att så lyckligt bemästra äfven de förra, är
uppenbart. Poetisk metrik hvilar ju i grunden pä musikalisk rytmik,
är denna senares användning på språket som material. Luthers
mångsidigt harmoniska begåfning röjer sig äfven däri, att han var
ett helgjutet språkligt, poetiskt och musikaliskt geni. Äfven i dessa
trenne riktningar blef han en vägröjare och nydanare.
Vid närmare undersökning af Luthers psalmer visar det sig,
att han är klart medveten om de metriska lagar, han följer, och att
han äfven tillämpar dem med en regelbundenhet, som vid första
påseendet döljes af den naturligt kraftiga och skenbart fria
språkbehandlingen. Såsom doktor Lampa i sina uppsatser i denna tidskrift
uppvisat, är Olaus Petri i sin svenska psalmdiktion en Luthers
genialiske efterföljare.
Den metriska form, Luther valde för sin påskpsalm, blef
sju-radiga strofer med ganska regelbunden stafvelseräknande byggnad
815 os. Kult och konst. igoS. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
