Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR.
I I I
Förestående koral bör, med undantag af det refrängartade
Halleluja, sjungas och spelas tämligen raskt med den accentuering, som
ligger i 3/a-takten, här fattad som stigande sextakt. Den rytmiska
sextakten har 6 rytmiska tidsenheter, hvilka räknas och betonas
sålunda: | 1 2 3 4 5 6 j|, således med tonvikt på I, 3, 5. Är den
fallande, ligger starkaste tonvikten på första tidsenheten (1); är den
stigande, såsom här, ligger starkaste tonvikten på tredje tidsenheten
(3)) någon gång t. o. m. pä den femte (5).
Luther nöjde sig dock icke med att genom melodi sångböcker
(psalmtexterna med intryckta melodier) sätta folket, församlingen i
stånd att med egen röst såväl vid gudstjänsten som i hemmen
unisont sjunga de nya evangeliska sångerna (»psalmerna»). Därtill var
ban en alltför stor vän och beundrare af musiken fattad såsom konst,
härvidlag af den konstnärliga flerstämmiga körsången. Själf var han
en skolad, säker körsångare, som från bladet sjöng sin stämma i den
tidens ytterst svåra, motettartade körsättning, där, enligt
nederländska skolans manér, ingen stämma följde den andra i
samstämmande ackorder, utan hvarje stämma, ehuru imiterande den vanligast
i tenoren liggande hufvudmelodin (»cantus firmus»), gick sin egen,
ofta melismatiskt rikt utsirade gång (den s. k. »polyfona stilem).
Men för att utföra sådan polyfon körsättning kräfdes en i dess och
»metisuralmusikcns» mysterier djupt bevandrad och skolad musiker,
en tonsättare till yrket. En då ännu ung men framstående sådan
tonsättare fann han i den sachsiske kurfurstens kapellmästare i
Torgau Johannes Walther. Denne kallades 1524 till Wittenberg,
där Luther under trenne veckors daglig samvaro införde honom i
sina idéer, meddelade honom texter och melodier till de dittills
skrifna evangeliska sångerna och anmodade honom att för den såsom
kyrkokör fungerande skolkörens räkning arrangera dem för konstnärlig,
flerstämmig kör. Walther utförde uppdraget sä skyndsamt, att redan
samma år (1524) utkom från trycket den första evangeliska
körsångboken, Wittembergisch Geystlich Gesangbuch»,* ett stordåd för sin
tid och uppslaget till hela den storartade, konstnärliga
körsångslitteratur, luterska kyrkan äger från de första 150 à 200 åren af sin
tillvaro.
För mig ligger nämnda af Walther utarbetade körsångbok i
en af professor Otto Kade ombesörjd ny partiturupplaga, utgifven
* Nya förbättrade upplagor, likaledes i särskilda stämböcker, utgåfvos 1525, 1537,
1544 och 1551- En af dessa (om jag ej minns orätt, den sista) finnes på
universitetsbiblioteket i Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
