Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDS KYRKLIGA MINNESMÄRKEN OCH DERAS VÅRD. I3I
De flesta eller alla af Ölands kyrkor äro tydligen uppförda i
försvarsändamål. I de starkt byggda tornen sökte församlingsborna
skydd under oroliga och laglösa tider, och flera af dem visa spår af
att de varit bebodda. Långhusets fasta murar skyddade dem för
det första anfallet, och om belägrarne slutligen lyckades intränga där.
återstod den smala och låga dörren till tornet, hvilkets smala trappor
icke gaf plats åt mer än en fiende ät gången att tränga upp till
dess våningar. Återstod alltså för belägrarne att uthungra tornets
innevånare, men som dessa dit medfört proviant, skulle en belägring
taga alltför lång tid i anspråk. Om sockenborna därför i god tid
blifvit underrättade om den annalkande fienden, hade de således ett
jämförelsevis säkert skydd i sin kyrka. Ännu så sent som 1511
flydde folket upp i kyrktornet, då fienden nalkades, och i Svante
Stures kungörelse till allmogen i Östergötland berättar han om
danskarnes härjningar på Öland och fortsätter: »5 bönder gaaffue
sigh op paa en kijrkæ, them feladhe kongens folk vtaff med en falsk
dagtingan, som theres gamble plægsiidh varith haffuer, och strax
mördha och sloge thæm ömcklige i hæll, i samme leijde och felighet,
moth all æra och rædelighet, ther Gudh sigh vtoffuer förbarme, ath
oss Swenske men aff thæm skall höides hvarken ordh eller loffwen.
I maj 1596 företog den stränge Abraham Angermannus sin räfst
och visitationsresa på Öland, och protokollen meddela, att han äfven
här flitigt använde sig af spö, hudstrykning och vatten till straff för
de papistiska »trulldumar» och bruk, som insmugit sig i landet under
Johan III:s regering. Att det var en mängd helgonbilder som vid
detta tillfälle blefvo förstörda, kan man taga för alldeles gifvet.
Men värst illa foro kyrkorna under danskarnes plundringar på
ön 1677. Från en mängd kyrkor borttogs kalkar, mässkläder m. m.,
ja t. o. m. den huggna stenen i muren kring Köpings kyrkogärd.
En upplysande bild om deras framfart gifver en kollektansökning
frän Resmo. I denna heter det bl. a.: * »Den grymme fienden har
alldeles inuti ruinerat kyrkan, oppbrändt och borttagit, först hafwa
wi mist bägge wåra klockor, den ena wardt köpt året före ön bränt
blef, och gåfwo för henne 900 Daler kopparmynt och hafwe till
be-inälte klocka länt af Mörbylånga Kyrka en hoop penningar, som vi
nu måst betala; för det andra hafwa wi mist all Kyrkans skrud både
Kalk och mässhakar, prädikstol, stolar samt allt som i Kiörkan
fanns, så att dett inte war likt något Gudz huss: utan en röfware-
* Ahlquist: Ölands historia och beskrifning, II. Kalmar 1S25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
